08 Maj 2021 12:00 | Filippa Andersson

Att jag och min pojkvän letar ny lägenhet precis efter att ha sträckkollat ”Hjälp, vi har köpt en bondgård” är inte optimalt. Det råder nämligen brist på nyrenoverade lägenheter mitt i stan med tillhörande hönsgård, kohage och åkermark. Jag har insett att jag måste sänka mina krav och att det närmsta jag just nu kommer en bondgård är en balkong. Det må vara om än ett ytterst litet steg ändå ett steg.

Jag har redan hunnit tillbringa många soliga timmar på min fantasibalkong och har beslutat mig för att en balkong ligger högst upp på min prioriteringslista vad gäller framtida lägenhetens bekvämligheter, till och med före en diskmaskin. Jag diskar gladeligen middagens disk för hand om det är så att jag kan äta efterrätten på balkongen med kvällssolen i ansiktet (min balkong kommer nämligen dessutom ligga i rätt läge för att få kvällssol).

Jag kommer lära mig tycka om vin och sedan ha kombinerad vin- och spelkväll på balkongen med mina kompisar om fredagskvällarna. Vi ska spela yatzy, kortspel och plockepinn, sådana spel som jag idag tycker är otroligt tråkiga men som jag kommer älska när jag väl får min balkong. Sedan kommer vi sitta där och slå tärning efter tärning i takt till jazzmusiken vi spelar tills grannarna ropar från sina balkonger att vi ska sänka.

Något jag aldrig riktigt förstått mig på är hur balkonger inte fullständigt rasar ihop när man ställer sig på dem och istället för att läsa på om hur balkongkonstruktioner fungerar kommer jag söka en lägenhet på första plan. Tillräckligt långt upp för att det ska räknas som balkong och inte uteplats, men tillräckligt långt ner för att jag ska överleva om balkongen får för sig att släppa från huset.

Det som gör mig ledsen är alla dessa outnyttjade balkonger som finns där ute. Alla balkonger som blivit förråd eller sopsorteringsplats. Balkongdrömmen kan om man inte passar sig noga lika väl bli balkongmardrömmen. Till den kategorin måste jag nog även klassa de stackare som blivit inglasade. Kan det finnas någon starkare indikator på att man fyllt 40 än att man låtit balkongen bli inglasad?

Nu har jag ju varken en ny lägenhet eller balkong ännu och ibland hinner jag tröttna på mina drömmar om jag tänker på dem riktigt länge. Jag har ju ändå haft min fantasibalkong i några månader nu och för varje gång jag sitter där med mitt rödvin blir det mer och mer lockande att istället sätta på diskmaskinen, lägga mig i vardagsrumssoffan och sätta på ett avsnitt av ”Hjälp, vi har köpt en bondgård”. Kanske finns det en viss charm i att låta vissa drömmar vara just bara drömmar.

För som jag brukar säga, hellre ingen balkong än inglasad balkong.

Läs fler krönikor här