Krönika: Tiden efter valet

Av Johanna Simonsson

En och annan kanske tog sovmorgon i måndags. Om en gäspning smet ut på jobbet möttes den kanske av en igenkänning eller åtminstone förstående. För det var nog flertal som kämpade emot John Blund under söndagsnatten för att ihärdigt följa valvakan.

Det är inte bara valnatten - de senaste månaderna har flera kvällar gått till att följa debatterna. Men även omedvetet påminns vi konstant när det är val. Vart man än blickar sitter det valaffisher och de politiska partierna står under sina parasoll på torget. Scrollar du på sociala medier fylls flödet med valinlägg. På nyheterna kan man inte heller undankomma de senaste politiska utspelen eller nya vallöften som ges.

Vad ska man göra med all denna tid man spenderat på att följa valet, nu när det är över? Det kommer givetvis vara efterdyningar som följer, men när man inte längre fyller middagsbordet med att prata om vem som var debattens vinnare eller spekulera i valresultatet - vad pratar man om då? Hur spenderade jag själv tiden innan valrörelsen drog igång?

Hur mycket tid lägger vi på att, både frivilligt eller ofrivilligt, bevaka valet? Är det tillräckligt med tid för att gå en kurs i matlagning eller lära sig ett nytt språk? Kanske kan man återigen plocka upp ett kärt gammalt instrument som sedan länge samlat på sig damm och behöver stämmas om?

Själv ska jag kanske åter förlora mig i böckernas värld, eller utveckla min obefintliga målerikunskap. Fast i ärlighetens namn så kommer jag nog inte använda tiden till något annat. Under två veckor kanske jag dyker in i någonting nytt, bara för att sedan falla tillbaka till gamla vanor. När mjukisbyxorna åker på innanför dörren, den slentrianmässiga middagslagningen tar den mesta tiden för att avsluta kvällen med att kolla om 90-tals serier som jag kan varenda replik i.

Kanske spenderar vi bara tid med saker som ges till oss utan ansträngning. Valrörelsen gör sig påmind konstant vare sig vi vill eller inte. Men om vi faktiskt tar aktiva val - väljer vi att göra något mer än att låta vardagen fyllas med sysslor?

Jag har ännu inte motivation att anmäla mig till den där keramik-kursen som jag spanat på de senaste tre åren, men igår monterade jag åtminstone upp stafflit. Det agerar nu som en ständig påminnelse. En påminnelse om att strunta i tvätten en kväll och istället låta canvastavlan fyllas med en bäck som rinner genom gröna skogar. Med mina befintliga målerikunskaper kommer det inte gå att se tavlans motiv. Men en dag kanske det gör det - om jag fortsätter öva.