Krönika: Hoppet står till tomaterna

Av Christina Forlin

Det är en konst att odla, det är inget nytt men väldigt tydligt denna vår.
Vi satsade och planterade rosor på landet, framför huset skulle de prunka de brons-gulfärgade Troika. Det hör till saken att det är en rabatt som inte varit ordentligt genomgrävd på decennier, där har vuxit kryddor och sommarblommor men ska man få rosor att trivas krävs det djupgrävning och gödsling.
Vi tog fram spadar men det blev tvärstopp, det var stenplockning som gällde, skiffersten. Sedan fick vi köpa fin jord, rosjord, och försiktigt sätta ner de inköpta plantorna och vattna och vattna.
Och de växte på bra med frodig grönska och vi vågade hoppas på kanske i alla fall en blomma i år.
Så kom vi tillbaka efter en vecka – inte ett blad var kvar. Efter lite googlande förstod vi att det skulle kunna vara rådjur som varit framme. Rådjur – som har hur mycket annat som helst att äta så här års?
Eller så var det sniglar? Men vi har inte sett till så många än i år.
Haren?
Ingen aning men det var bara på det igen.
Vi fick lägga täckväv över och efter några veckor så ser det nu faktiskt ut som att de gröna bladen är på väg tillbaka på åtminstone en del av plantorna. Men blommor kan vi nog glömma.
Fler odlingsbekymmer finns på listan.
Vi har den försådda majsen som vi vårdat ömt inomhus och som vi nu hoppas ska överleva blåst och regn. Den ser väldigt bräcklig ut när sydvästvinden friskar i. Kanske någon klarar sig.
Krusbärsbusken på stam är numera uträknad efter snön som knäckte den. Synd, det var goda bär.

Men den vanliga krusbärsbusken växer på, och rabarbern. Tacka vet jag rabarber, som dessutom konkurrerar fantastiskt bra mot ogräs.
Tomater har vi också sått i år och fått alldeles för många plantor, kul att få uppleva det. Det har jag annars bara hört av vänner och bekanta. Hur fantastiskt många frön som grott och bekymret med alla dessa små spirande stänglar som man inte vet hur man ska kunna ta hand om. Ge bort förstås men när ingen vill ha fler?
Nu är vi faktiskt där, fröna tog sig och vi har planterat de vi kan härbärgera. Så kanske odlingsmödorna ändå är värda allt slit, rabarberpajer har vi redan slukat några och solmogna tomater till frukost kan vi också hoppas på. Vi får väl se, det finns ju mjöldagg och bladlöss och….