Krönika: Hitta rätt är inte lätt

Av Ingrid Höglind

Det var när hösten kom och mina händer blev kalla jag upptäckte det.
Mitt kära gamla handskpar hade separerat. I byrålådan låg endast en högersingel och maken stod ingenstans att finna. Borta var den och jag behövde göra en nyinvestering. För mig är handskar en sällanköpsvara, och det var decennier sedan jag köpte mitt nu uppdelade par, så jag visste inte vart jag skulle vända mig. Fast plötsligt sa mitt minne mig att det var på Kungsmässans andra våning jag hade köpt de gamla handskarna.
Jag begav mig dit, men där låg helt andra butiker nu. Det borde jag givetvis ha förstått, så mycket som köpcentret har byggts om och till sedan dess. Förvirrad såg jag mig omkring. Var skulle jag söka? Jag letade efter en informationsskylt med butiksfakta, men när jag äntligen hittade en visade den sig bara innehålla översiktliga varugrupper och affärernas namn och placering. Ingen utförlig information om vilka varor som såldes var. För mig som ogillar att gå i affärer och därmed är ovan vid varugrupper återstod endast det synnerligen opraktiska att gå från affär till affär och fråga mig fram. Napp fick jag faktiskt så småningom i butiken Rizzo, ett namn som ingalunda skvallrar om att där säljs handskar. Nåväl, det blev köp och varma händer. Min irritation över den svårbegripliga informationen satt dock i länge. Det borde ha varit lätt att hitta rätt direkt.
Med handskletandet i färskt minne besökte jag någon vecka senare Frölunda torg och slogs där av att man verkade ha satsat bättre på att ledsaga sina kunder. Digitala skyltar fanns både här och där, fast de flesta var ur funktion. Illa! Men det fanns även ett komplement i form av små foldrar uppdelade på varugrupper med hänvisningskarta till olika numrerade färgfält. Här skulle jag nog kunna lotsa mig fram till vad jag sökte. Men nej, den snillrika färgtryckningen innebar näst intill oläslighet i det gula fältet med text i blott nyansen mörkare än den ljusa bakgrunden. Dessutom var texten så liten att den krävde förstoringsglas för att kunna läsas. Underligt att man inte satsat bättre på utformningen, när man ändå valt att satsa.
I butiksvärlden alltså en del att önska för att ta sig fram. Och det önskemålet finns även på annat och allvarligare håll. Härförleden skulle jag till Varbergs sjukhus för en undersökning. Trafikarbeten på vägen gjorde att jag blev försenad, men tydliga skyltar ledde min väg. Väl framme vid det stora sjukhusområdet möttes jag av en skog med skyltar, som pekade åt allehanda håll. Att läsa dem alla, stressade mig, sen som jag var. Irriterad blev jag, när jag ingenstans hittade någon skylt som pekade mot huvudentrén jag skulle till. Jag körde fel, fick fråga om vägen och vända.
Visst kom jag så småningom fram på det viset, men inte helt i tid. En skylt visade sig finnas, men den satt precis vid ingången, och då var jag ju redan framme. Hänvisning dit var vad jag hade behövt. Tur i alla fall att sjukvårdspersonalen, som jag sedan nästlade mig fram till via olika stråk och målpunkter, visade sig bättre på sitt jobb än de som ansvarar för att få patienterna att lätt hitta fram till dem.