Krönika: Drömmen om Amerika

Av Richard Forsberg

Sverige:
– Pandemin är över! Vintern rasat ut i våra fjällar! Sjung om studentens lyckliga dagar! Här kommer sommaren, allt får liv igen Här kommer sommaren. Den dyker upp som en gammal vän. Här kommer somm…

Putin:
– Håll min björn.

Det här behövde vi va? Lite Sovjetunionen så här strax efter den sociala istiden. Peppigt! Supermodernt. Verkligen. Jag är inte ensam om den surrealistiska känslan av stöveltramp i vårt relativa närområde. Lokala hjältar fyller lastbilar och kör i ilfart ner mot Ukraina, konstnärer ordnar stödkonserter och en del springande/cyklande/simmande sportfånar skänker pengar per mil. Vi hanterar det olika helt enkelt. På det sätt som passar en själv bäst. På det sätt som skänker någon form av sinnesfrid för just dig. Och det är rimligt! Vi är människor, vi är enkla, tänkande och kännande varelser.

Kort sagt, vi vill må bra. Kan vi hjälpa andra medan vi gör det desto bättre. Men vi vill må bra. På den här punkten säger min empiriska forskning under de senaste snart 39 åren att detta gäller lejonparten av mänskligheten. Vi vill må bra. Antagligen gäller detta även Lillefar i Moskva också. Putin Vill Må Bra. Han vill också att hans folk mår tillräckligt bra för att inte gå helt bolsjevik på honom. Problemet är att i stället för frihet, jämlikhet och syskonskap så väljer han blod och sanktioner. Nu är jag inte statsvetare men om en ledare eftersträvar folkets kärlek så är det senare alternativet det dåliga. Speciellt om det förtryckta folket ser det gröna gräset på andra sidan…

…På andra sidan Atlanten. För det är nog dit vi behöver vända oss. Igen. Förhoppningsvis inte för tanks och missiler utan för en bild av frihet. För även om Kyiv, Mariupol, Melitopol, Charkiv och alla andra städer vi nyss lärt oss namnen på är ”home of the brave” så står fortfarande USA där som själva sinnebilden för ”the land of the free”.

Moder Amerika må sova och drömma om när hon var ung och grann, då hon dansade för frihet och hennes sak var sann (tack för dom orden Lars Demian) Jag önskar att hon vaknar ur sin sömn och blir den förebild som Europa behöver. Jag hoppas innerligt att den sammanhållning som större delen av världen visat upp håller. Att Putins agerande på allvar visar människor faran i en despotisk, söndrande och hotande politik. Att sanktionerna mot Ryssland inte byts ut mot militärer och att de ligger kvar ett bra tag den dag kriget är över.

För när det är det. Oavsett hur det slutar. Då börjar det verkliga jobbet för oss. Att må bra, att visa att vi mår bra, att visa hur vi mår bra. Hur gott Coca Cola är, Vad fett det är att få vara med i fotbolls-VM, hur ett stabilt Wifi gör underverk för både nytta och nöje. Fri press, mello, 100 sorters chips, jämlikhet. Ska jag fortsätta? Disneyland, utbildningar, yttrandefrihet, Hollywood, Chardonnay, charter, Chevrolet... (djup inandning) …Spa, Skogaholmslimpa, skogspromenader, Netflix OCH chill. Att välstånd, frihet, hälsa och glädje är resultatet av demokrati, kunskap, kultur och jämlikhet. Att detta varken går att erövra eller påtvinga med vapen i hand.

Sanningen ligger förstås någonstans mellan den i varma solnedgången ridande cowboyen och den i kalla soluppgången köande babusjkan. Men sanningen är det första som dör i krig och något har vi lärt oss av historien:

Bara ryssar kan störta en tsar.