"Vi måste bli bättre på att klara kriser"

Kullavikstjejen Helena Antoni, 25, har haft ett minst sagt hektiskt år. Som nybliven moderat riksdagsledamot har hon tvingats hantera allt från Allianskris till Coronapandemi.

– Det har varit en otroligt intensiv period, säger hon.

Först såg det inte ut som om hon skulle komma in. Men efter EU-parlamentsvalet blev det plötsligt en plats ledig i Sveriges Riksdag för Helena Antoni, 25, från Kullavik.

”Många var trötta”

Den nya regeringen hade visserligen bildats, efter många möten i talman Andreas Norléns tjänsterum. Någon pågående regeringskris behövde hon därmed inte hantera. Men inom borgerligheten var den politiska luften fortfarande het efter Alliansens fall.

– Det var så klart lite speciellt att komma in så där i efterhand. Men eftersom regeringsbildningen dragit ut så mycket på tiden var det många av mina kolleger som lugnade mig med att jag ju därför inte hade missat så mycket, berättar Helena Antoni.

– När jag kom in var många i Sverige trötta på politik. Och många av mina kolleger var också trötta. Alliansen hade ju spruckit och partierna var plötsligt tvungna att fråga sig saker som: Vart går vi härifrån? Hur ska vi nu förhålla oss till varandra? fortsätter hon.

”Sedan kom Corona”

Att det ”skavde lite” bekymrade dock inte Antoni så mycket. Som tidigare distriktsordförande i MUF och medlem i moderaternas kretsstyrelse såg hon fram emot att få fokusera på politisk ideologi.

– Som parti blev vi plötsligt tvungna att ta ett steg tillbaka, och fråga oss saker som: Vad tycker Moderaterna? Vi behövde ju inte längre förhålla oss till något annat parti och det var en period jag tror var bra för Moderaterna, säger Helena Antoni.

Men så förändrades allt – bokstavligt talat över en natt.

– Ja, sedan kom Corona, säger Helena Antoni.

”Kändes väldigt stort”

För många av hennes kolleger vände pandemin upp-och-ned på precis allt. Plötsligt var Sverige i kris och kaoset var totalt. Självklart kände även Helena Antoni att marken gungade under hennes fötter.

– Plötsligt blev riksdagen en miniriksdag med 55 ledamöter, som flankerades av ett allmänt utskott som förberedde frågor och bestämde hur ledamöterna skulle rösta genom att träffas via Skype, berättar Helena Antoni.

– Att få sitta med i det allmänna utskottet kändes väldigt stort. Det var helt fantastiskt egentligen att vi fick allt att fungera! Där gjorde talmannen verkligen ett jättebra arbete, fortsätter hon.

”Duktig-flicka-syndromet”

Situationen fick till och med de mest garvade riksdagsledamöterna att känna sig mer än nervösa. Men Helena Antoni kan inte minnas att hon någon gång känt att problemen hon ställts inför blivit henne övermäktiga.

– Jag har ju inte så mycket erfarenhet av parlamentariskt arbete och i det läget tror jag det var till min fördel, att jag inte hade så mycket förväntningar. Men det har varit en otroligt intensiv period, även för mig. Och att vi inte kunnat vara ute och träffa folk för att få förståelse för vilka behov som finns har gjort vårt arbete ännu svårare, säger Antoni.

– Självklart har jag känt mig pressad några gånger. Det har att göra med att jag ibland drabbas av ”Duktig-flicka-syndromet”. Då tar jag gärna på mig lite för mycket. Men i det stora hela trivs jag väldigt bra med det här jobbet. Det är fantastiskt att få vara med och påverka på riktigt, fortsätter hon.

”Hoppas många är förberedda”

Efter att hon under våren på kort tid både tvingats axla en del av ansvaret för Trafikutskottets arbete och ta ansvar för den för Sverige så viktiga gruvnäringens överlevnad, går hon nu mot en välförtjänt semesterperiod. Den tänker hon spendera hemma på gården i Kullavik. Bland hundar, ankor och höns.

Sedan är det dags att ta nya tag – med Coronapandemins mer långsiktiga konsekvenser.

– Utöver de ekonomiska konsekvenserna har vi ju de psykologiska konsekvenserna att ta hänsyn till. Hur vi ska hantera den nya situation vi kommer att hamna i, med ekonomiska problem och många som mår dåligt är en stor och viktig fråga, säger Helena Antoni.

– Det kommer att bli svårt att motivera människor att förändra sitt sätt att leva med ett hot som är osynligt. Men jag tror det finns en krismedvetenhet i samhället och jag hoppas att många har förberett sig. Kanske leder pandemin till ett ökat intresse för politik och politiska ideologier. Kanske får vi se fler som vill engagera sig politiskt. Det vore bra, för vi behöver verkligen bli fler som engagerar oss, fortsätter hon.

Vad är viktigast av det du tar med dig från de senaste månaderna?

– Insikten om att vi rent praktiskt behöver arbeta med att höja vår beredskapsnivå. Den var de flesta partierna med om att dra ned på för några år sedan. I framtiden behöver vi vara bättre på att ta ansvar för och på att klara kriser. Men jag har också lärt mig att vara ödmjuk. Sverige har ju fått mycket kritik för vår hantering av Coronakrisen och jag är väldigt stolt över hur vårt parti framfört sina åsikter om regeringens arbete. Coronakrisen är något vi måste hantera idag och utvärdera imorgon. Vad som är rätt eller fel kommer vi inte att veta förrän detta är över.

Vad händer sedan, efter pandemin, med dig personligen?

– Det vet jag inte riktigt. Allt jag vet är att jag vill arbeta politiskt och att jag vill väldigt mycket. Jag försöker hålla alla dörrar öppna. Jag är inte rädd för förändring. Politiken är osäker, men jag står definitivt till förfogande inför nästa mandatperiod.