Målvakten återvänder dit allting började

Av Eric Andersson

I en och en halv säsong reste han land och rike runt som andremålvakt. Nu är han förstavalet mellan stolparna och en av anledningarna till Öis uppryckning. Robin Wallinder, 23, har gjort en resa som inte alltid varit spikrak. Vad många inte vet är att resan började i Onsala BK.

FOTBOLL. Öisgården en fredag före lunch. Matchförberedande träning inför en viktig bortamatch mot Västerås SK i superettan. Robin Wallinder motar ett skott från Niklas Bärkroth.

– Härligt, Robin!

Berömmet kommer från Örgryte IS:s tränare Brynjar Gunnarsson som sedan en tid tillbaka valt att satsa på Robin Wallinder som förstaval mellan stolparna. Men vägen dit har inte varit spikrak för målvakten med Onsala BK som moderklubb.

Satsa
Han är uppvuxen i Onsala och via en mellanlandning i Kungsbacka är han nu bosatt i Göteborg, en längre utspark från Öisgården. Även inom fotbollen blev det en tidig flytt. Han var tredjemålvakt i Onsalalaget som vann Gothia Cup 2014 och säsongen därpå tog han klivet till Gais akademi.

– Det kändes som att det var dags att ta sig vidare för att satsa lite hårdare. Jag gjorde några träningar med Onsalas a-lag innan jag stack. Men i en akademi är det mer seriöst och hårdare krav, om du inte är tillräckligt bra får du höra det. I Onsala fick alla som ville vara med, berättar han.

Robin Wallinder är snickare i grunden och arbetade tidigare som det vid sidan av fotbollen. Men att kombinera elitidrott med ett fysiskt krävande jobb slukade för mycket engergi och numera arbetar han med att köpa fakturor. En vanlig dag består av träning på förmiddagen, snabb lunch och sedan raka vägen till jobbet.

– Tidsmässigt är det inga problem men energimässigt brister det ibland. Inför den här säsongen kände jag att det inte fungerade med ett fysiskt arbete. Jag fick hjälp av Öis att hitta det här jobbet och det är en lösning som fungerar bra just nu.




Missad ansökan
Fotbollen har länge spelat en stor roll i målvaktens liv och i samband med att han började Aranäsgymnasiet var tanken att söka Niu. Men datumet för uttagningen glömdes bort, så någon fotboll under skolgången blev det aldrig. Istället fick han en av tränarna i Gais som personlig tränare, både i gymmet och på fotbollsplan. Ett succédrag med facit på hand.

– Jag ringde upp och frågade om det var kört och fick svaret att jag skulle träna med ”lokal” och om jag var tillräckligt bra få träna med Niu. Efter en träning kände jag att det inte var särskilt givande. Men nu i efterhand är jag nöjd med hur det blev. Jag känner många som tappade suget när de hade fotboll i skolan.

Vann division 1
Två år i grönsvart följdes upp med lika många i BK Häcken där han mot slutet tränade en del med a-laget. Något kontrakt blev det dock inte utan seniorkarriären inleddes i Ljungskile SK. Under hans första år i klubben vann laget division 1, men Wallinder gjorde endast två matcher. Det var först säsongen 2020 han fick sitt genombrott.

– Vår andra målvakt skadade sig och jag fick hoppa in i paus mot Gais. Därefter fick jag en del matcher men vi skiftade lite fram och tillbaka. Det var en väldigt turbulent tid och vi åkte ur.

Att fortsätta pendla mellan Kungsbacka och Ljungskile för att spela division 1 hade han inte lust med och Öis plockade upp honom. Första året blev det mycket bänknötande bakom Fredrik Andersson.

– Jag var delvis beredd på det. Fredrik hade en ganska tuff säsongsinledning men ryckte upp sig ordentligt allteftersom. Men Öis sa att de trodde mycket på mig och att om jag fortsätter utvecklas kommer jag nog få stå ändå till slut.

Kändes det som ett steg bakåt att återigen bli andraval?
– Alltså man får alltid vara beredd på att man kan hamna i den sitsen om man inte är en stjärnmålvakt. Jag har alltid sagt att jag kan köpa att sitta på bänken om vi vinner. Men torskar vi och spelar dåligt gör jag det inte.

Inför årets säsong lämnade Fredrik Andersson och Sixten Mohlin blev Robin Wallinders nya parhäst. Trots en stark försäsong blev Sixten Mohlin förstavalet i säsongsinledningen.

– Det var lite surt. Sedan fick jag chansen mot Brage och gjorde en ganska dålig match men fick ändå några matcher till. När Dane (Ivarsson) sedan fick sparken och nya tränaren (Brynjar Gunnarsson) bänkade mig tänkte jag att det var den chansen man fick.

Men när Sixten Mohlin skadade sig under en landslagssamling öppnades återigen en lucka för Wallinder. Sedan dess har han stått elva raka matcher varav endast en slutat med förlust.

– Jag har gjort några viktiga räddningar och i vår första seger räddade jag en straff i slutet. Det är väl där jag kan slå mig själv för bröstet, i övrigt är det hela laget som ryckt upp sig och börjat göra jobbet som krävs.

Imorgon ställs Robin Wallinder mot sin moderklubb i en cupmatch där en plats i vinterns gruppspel ligger i potten. Men någon stenkoll på OBK:s framfart sedan hans avsked för snart tio år sedan har han inte.

– Jag har ganska dålig koll resultatmässigt hur det går men jag har spelat med (Sebastian) Heaver, Felix Hellberg och Victor Olofsson. Det är väl typ den kollen jag har. Min sambos föräldrar bor nära Rydet och ibland när vi är där hör man att det är match. Då blir man lite sugen på att gå upp och kolla.

Men det blir speciellt att återvända till Rydets IP.

– Det blir lite nostalgiskt, även om det kanske är konstigt att säga när man är 23 år. Men jag har spenderat så jävla många timmar på Rydet så det är klart det blir speciellt att komma dit och möta Onsala.