Reseberättelse på nyordska

Maken och jag var precis på utlandsresa. Ordintresserad som jag är ägnade jag hemresan åt att försöka skriva en reseberättelse med invävning av 2018 års nyord. Det gick faktiskt att få in alla 32, om än ibland lite krystat. Vad jag skrev får bli denna krönika:

Vi känner ingen direkt flygskam för att ha åkt till Kanarieöarna över jul. Man ska ju göra något särskilt då, så min whataboutism landar i att det var ett gott alternativ, när årets släktsamling inte blev av. Bakom detta låg ingen beslutsblindhet. Det kändes bra att denna jul vara både någonannanstansare och varsomhelstare. Veckorna förflöt i en slags digifysisk tillvaro med att tätt dm:a hem till nära och kära, förhoppningsvis i god cyperhygien, även om vi inte sett någon explainer om sådan.

Jag är ju skribent, om än inte någon swishjournalist, så jag ägnade mig självklart åt lite förpappring av vår resa. När jag intryckssanerade konstaterade jag att vårt nattliv varit lugnt och att vi varken flossat eller dansat tango. Förutom bad, sol, läsning, utflykter och restaurangbesök, betalda med euro och inte e-kronor, levde vi ungefär som hemma. Vi hade tillgång till SVT1, så varken Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson gick oss förbi på julafton. Men en viss microotrohet var det förstås mot såväl svenska som spanska jultraditioner. På TV och våra paddor följde vi hur alla de svenska politikerna på gal-tan-skalan fortfarande verkade leva i incel efter all mandatpingis. Vi hade inte ont av någon techlash och jag hoppas att ingen kollade våra vägar på paddorna med spårpixel.

På gastronomisidan ägnade vi oss en del åt det vegetabiliska, möjligen med inslag av aqafaba. Matavfallet verkade man ta bra hand om genom både bokashi och att ha nollavfall som mål. Att man skulle ägna sig åt någon form av gensax märkte vi inte, men däremot av arbete mot självoptimering. Fast så långt som till hjälp för mänskligt avfall genom menscertifiering såg jag inte att de har nått.

Vi klarade oss, tack och lov, från att söka sjukvård. Inte ens en nätläkare behövde vi konsultera. Och trots att vi gick i våta badkläder har vi inte fått lårskav.

Det närmsta pyramidmatta vi kom var på de mjuka blå vägarna i barnens Miniland, där de små även tryggt lekte med sina mjuka stöddjur eller sparkade boll, dock utan VAR-kontroll.

Vi klarade språket ganska bra, och någon spansk motsvarighet till svensk språkplikt råkade vi inte ut för. Men så hade vi ju heller inte sökt asyl, och vi hade betalt resan med egenintjänade pengar, så något välfärdsbrott kan vi ej anklagas för.

Länk till nyordslistan: sprakochfolkminnen.se/sprak/nyord/nyordslistan-2018.

Ingrid Höglind...

… är krönikör i Norra Halland. Hon bor i Hede och har under många år varit kultursekreterare i Kungsbacka kommun. Nu är hon frilansjournalist och kulturkonsult och har bloggen Gränslöst – om allt och ingenting.