Pandemin är vår tids tsunami

Till och med TT-reportrar kan då och då drabbas av behovet att uttrycka frustration. Så skedde häromdagen när en av de mer erfarna i branschen ventilerade på ett av våra sociala medier:  ”Vi kommer aldrig att klara det här. Folk skiter helt enkelt i att följa råden.”

Svaren blev många och varierande, men flera ställde frågan: ”Vilka råd?”.
Någon annan kommenterade att ”Ingen orkar hålla reda på alla nya regler/restriktioner/budskap som kommer hipp som happ.”

Vilka råd? Vilka av dem? Vad är det senaste? Vad gäller? 

Ilskan och frustrationen har bubblat i ett år nu. Den kommer från olika håll och tar avstamp i olika underlag. Ibland finns det en tydlig måltavla (hur orkar Tegnell?) men lika ofta verkar skriken bara skrikas rakt ut. I helgen genomfördes till exempel demonstrationer i våra större städer. Demonstrationerna samlade människor som av olika grad och på olika nivåer är skeptiskt inställda till allt som har med corona att göra. Vissa menar att alltihop är en bluff. 

Monsun av information

Det är i runda slängar 12 år sedan som de smarta telefonerna kom in i våra liv. Informationssamhället existerade redan - kommer ni ihåg när alla sprang runt med bärbara datorer? - men med de smarta telefonerna så inleddes en alltjämt pågående monsun av informationsregn.

Redan monsunen skapade ett hårt tryck på våra dagvattensystem - läs ögon, öron, hjärnor och nerver. Just nu lever vi i alla väder samtidigt, och på detta har genom pandemin en tsunami av information sköljt in och får varenda larm att skrika på våra redan hårt belastade reningsverk. Dagvattenbrunnarna är på många ställen sedan länge fulla. Det vatten som ska tas om hand är så blandat med skräp, löv, pollen och andra föroreningar, att det mesta bara rinner vidare och försöker leta sig in i nästa öppning.

Och liksom de mer meteorologiska klimatförändringarna, så är detta något vi skapat själva. VI KRÄVER SNABB INFORMATION! Sedan sprider vi informationen via viskleken, varpå så småningom någon måste försöka reda ut sörjan och komma med ny information. Men då  tar vi snabbt den och så kör vi nya rundor. Se där, nu har vi plötsligt en snöbollseffekt. 

Nej, nog med metaforer. Kan vi inte bara lägga oss och flyta en stund? 

Läs fler krönikor här