Oföränderlig förändring

Och anledningen att de åker ner är för det mesta på grund av att solen blekt dem. Samma sak gäller till exempel kläder och frisyr. Några av mina favoritfestplagg är fortfarande de Jackie Kennedy-klänningar jag hade på gymnasiet för tjugo år sedan och min frisyr är samma som jag haft sedan två års ålder. Långt hår med lugg. Sedan har dock längden varierat något i alla fall med några enstaka centimeter.

Eftersom jag är ganska tillfreds med att saker inte ändrar sig var det med sorg i hjärtat som jag efter drygt tio år tvingades fatta beslutet att nu får min gamla bil tacka för sig.

Förhållandet mellan mig och min bil har genom åren varit lite svajigt. Men vi har vetat var vi haft varandra. De rosslande hostningarna som motorn hade varje gång bilen startades kom vi överens om var okej. Samma sak med skramlet som uppstod någonstans under bilen. Däremot började mitt tålamod tryta när min gamla trotjänare i slutet på förra året bestämde sig för att värme i kupén var onödigt på morgonen.

Efter två mils färd, kunde jag möjligen känna att temperaturen höjt sig över tio grader. När sedan den bakre delen av avgasröret och ljuddämparen lossnade och trillade av, samt att det var dags för kamremsbyte kände jag att vårt förhållande var på väg att gå åt två olika håll.

Därför tvingades jag att se mig om efter ett nytt fordon. Jag tittade på många olika bilar av olika märken och storlekar och tro det eller ej, men alla bilarna var tidigare körda av pedantiska medelålders kvinnor. Vet inte om det säger något om bilarna eller om mig.

Så nu har jag en ny bil i min ägo. En röd bil som fått namnet Rosett av dottern. Förklaringen till namnet är att rosetter ofta är röda. Sambons bil har fått namnet Tut, här behövs nog ingen förklaring.

Men även om jag inte är en ombytlig person måste jag säga att jag är mycket nöjd med att nu kunna köra i en varm ombonad bil som inte förvarnar om min ankomst en kilometer i förväg.