Vem får komma på barnkalas?

Att bjuda in till barnkalas är något av det svåraste som finns. Vem ska bjudas? Kan man bjuda alla i klassen utan två? Måste man tävla om att ha flådigast kalas?

I djurriket föds ungar vanligen under en viss period under året. Det är inte så att vi har försökt att apa efter det, men med båda sönerna födda i januari kan man ju undra. Jul- och nyårshelgerna har således under det senaste decenniet följts av en månad fylld av barnkalas. 

När barnen var små bjöds dagisgruppen in och vi visste aldrig om det skulle komma föräldrar som stannade på fika eller som räknade med lite egen tid. En mamma dumpade inte bara det inbjudna barnet, utan även hennes blöjbärande lillasyster. En pappa lämnade sitt barn fyrtio minuter innan kalaset började. Värsta minnet från den här tiden är då jag imiterade Amigo-Ola (en galen programledare). Tanken var bra, men det blev väldigt genant att spexa runt och galet ropa ”A-A-Amigo!” när föräldrar stannade kvar som otippad publik.

Med få barn kan man kosta på sig att vara på ett lekland, men våra söner vill helst bjuda hela klassen - förutom två, tre personer. Men att bara utesluta några få är mobbning – så vi bjuder in även sådan som sönerna kanske inte kommer bäst överens med. Och att bjuda in de som man inte hör talas om så mycket hemma kan resultera i en kram från ett lyckligt barn som har fått sin första kalasinbjudan – någonsin.

Maken, som är köksmästare, stressar upp sig mer för barnkalas än ett stort bröllop. På förra helgens kalas stod han ambitiöst och grillade hamburgare ute. Han hade inte räknat med att hamna mitt i det snöbollskrig som spontant uppstod då vädret bjöd in till det. Maken är bra på att tillmötesgå alla tänkbara kostavvikelser – det är många i en klass. Till efterrätt bjöds fruktspett som barnen själva fick montera, för att sedan doppa dem i en chokladfontän. ”Det här är livet!” utbrast barnet som inte tålde mjölk och hade fått en rejäl skål med mjölkfri choklad alldeles för sig själv. 

Inbjudningsprocessen är enkel när man bjuder en hel klass. Då får nämligen inbjudan delas ut i skolan. Lokalfrågan löses genom att vara i den rymliga lokal som socknens kyrka lånar ut. Och genom att inte dela ut inbjudan med allt för god framförhållning, kan det slumpa sig så att inte riktigt alla kan komma. Jag hade fått 21 anmälningar när o.s.a-tiden hade gått ut, men sent dagen innan, på fredagen, tackade ytterligare två ja (då jag stod och plockade smågodis på ICA Maxi – mycket noga för att passa de som anmält allergi) och sent, sent den kvällen tackade ytterligare en person ja. Skönt att jag hade köpt 4 kg godis och hade nog till en identisk påse till!