Det blev lite ros och ett utförligt ris i tidningen den senaste veckan. Här hittar du dem.
VECKANS ROS
Dagens ros till avdelning B på Blåvingevägen vård- och omsorgsboende för god och kärleksfull vård under Åkes sista år.
Ett stort hjärtligt tack från hela familjen Bogren
Vill tacka och ge en stor ros till alla de fantastiska grannar och andra som kom från ingenstans och hjälpte till vid översvämningen i söndags. Sist men inte minst till räddningstjänsten som snabbt var på plats och gjorde ett kanonjobb.
Hebergsvägen 114
Dagens ros till Magnus Lundström på Kungsbacka begravningsbyrå. Tack för att du gjorde Inez dag till en ljus, lättsam och fin stund för oss alla. Din tolkning av hennes långa livsberättelse var så varm och gav oss alla fina och roliga minnen. Stort hjärtligt tack.
Familjen Lilja/Johansson
VECKANS RIS
Dagens ris ger jag till mig själv. 24 juli ungefär vid halv ett-tiden, tror jag (inte säker), att jag backade på en bakomvarande bil när jag körde ut från en parkeringsficka ungefär i höjd med Kungsblomman. Jag hörde en liten stöt men så brukar min bil låta ibland vid start och min medpassagerare var övertygad om att jag inte kört på någon. Jag körde därför vidare rakt framåt genom framförvarande parkeringsficka som precis blivit tom, hade bråttom till en födelsedagsfest. Tyckte att jag i backspegeln såg en tjej som stod bakom mig utanför sin bil och granskade den. Jag kan ha fel men vid närmare eftertanke fick jag fruktansvärt dåligt samvete. Smitare är det värsta jag vet. Om du känner igen situationen och verkligen blev drabbad ber jag dig kontakta mig. Norra Halland har mitt telefonnummer.
”Smitaren” som inte vill vara någon smitare!
Kullaviksbröderna tog plats i VM-truppen
Drönarlarm tvingade tåget att utrymmas fem gånger • Besökte hemliga platser • ”Min fru tyckte inte om att jag skulle åka”
74 medaljer på två tävlingar
Deras yngsta dotter lever med en sällsynt genetisk avvikelse som bland annat inneburit att hon har haft svårt att lära sig gå och prata. Nu har föräldrarna startat en insamling för att kunna finansiera en assistanshund. – Jag tror att det hade gett henne så mycket och tagit bort mycket oro och stress, säger Pernilla Skantz.





