Utdragen tand inget skäl att inte blåsa

Tandvärk. Det är nog bland det värsta man kan råka ut för. Eller det finns förstås värre saker, men det är inte roligt. Att ta bort en visdomstand är inget man längtar efter heller. Blev påmind om detta häromdagen när en till mig närstående fick åka akut till tandläkaren efter ett dygn med ihållande molande smärta. En timma tog det att få ut hennes kindtand, det gick inte att dra ut den. I stället fick den borras sönder.

Själv fick jag för något år sedan diffust ont i käken, och jag tänkte att det ”här skulle kunna vara tandvärk, men det får man väl inte nuförtiden så det måste vara något annat”. Hade dessutom nyss varit hos hygienisten på koll, och allt var frid och fröjd. Efter att ha avvaktat något dygn svullnade hela kinden upp, och det hela påminde om Lina i Emil-böckerna. Ni vet hon som skulle få hjälp av Emil att dra ut tanden, så hon skulle slippa att gå till Sme-Pelle.

Fortfarande trodde jag inte att det var en tand som var roten till det onda, mycket för att värken inte gick att lokalisera direkt till en tand utan var lite diffus i munnen. Kanske en inflammation i vad vet jag? Åkte till Närakuten där man snabbt konstaterade att de inte kunde hjälpa till. ”Du får åka till tandläkaren i morgon”, var rådet. Där gick det kvickt, beslutade omgående att någon rotfyllning inte var aktuell, och tanden var ute på en kvart. Lättnad.

Lika skönt känns det efter att visdomständerna som krånglat åkt ut. Det har blivit tre genom åren. Alla operationerna har gått bra, men visst känner man sig lite mör efteråt. Man kan med gott samvete stanna i soffan och titta på en film eftersom rekommendationen är att ligga lågt med fysisk ansträngning. Lite skönt medlidande från omvärlden får man också, från de flesta i alla fall, men inte av alla poliser.

Dagen efter att jag tagit ut den första visdomstanden, det är nog tio år sedan, körde jag en kort sväng i Kungsbacka för att handla. Oturligt nog var det poliskontroll och alkotest (eller som det egentligen heter alkoholutandningskontroll). Det är andra gången under alla år jag fastnat i en kontroll, första gången var på Ölandsbron för 35 år sedan. Försökte förklara att jag dagen innan dragit ut en tand och hade lite svårt att ta i och blåsa, men polisen tittade bara på mig som om det var ytterligare en av alla dåliga ursäkter han hört. Han stod på sig, jag hade inget val. Men jag tror faktiskt att hans samvete gnagde lite när jag körde vidare…