Kungsbacka är en stor stad. Det vet egentligen alla vi som bor här. Nummer 26 i riket och Västsveriges fjärde största stad med en bra bit över 80 000 invånare. Nya, säkert högre, SCB-siffror kommer idag. Storleken har knappast synts hittills. Inte förrän nu när parkeringshuset i kvarteret Valand ändrar stadens silhuett. Jag läser och hör massor av åsikter om det höga färgglada huset. En del positiva men långt fler klagar över att huset inte passar i omgivande bebyggelse.
– Vad då inte passar? De byggnaderna är ju ännu inte byggda.
Själv tycker jag, som ofta brukar klaga på modern arkitektur, att det blir ett fint stadscentrum. Vi behöver större och högre hus och kan inte hålla på och förfasas över utvecklingen och fortsätta tänka på småstadsmanér. Kommunens planerare konstaterar att människor flyttar hit till Kungsbacka antingen vi vill det eller ej, och därför måste staden anpassas. Det borde inte vara ett problem. Tvärtom om man jämför med alla kommuner, som kämpar med avfolkning.
Troligtvis kommer de nya centrala kvarteren även att skapa om centrumbilden i Kungsbacka. Centrum måste inte ligga vid torget. Innerstaden skulle säkerligen må bättre av att bli som göteborgska Haga, en mer eller mindre bilfri stadsdel, där stadens historia bevaras och kan avläsas i trivsam, charmig atmosfär med genuin bebyggelse, där småskaligheten får vara norm.
Förändringens vindar blåser. Det är bara att inse att nya tider stundar för hela Kungsbacka. Det påverkar förstås kommunadministrationen, men måtte den aldrig bli så stor och byråkratisk att den inte förmår att värna också det lilla.
Fast så ser det inte riktigt ut att bli. Trevlige Abbe i kiosken vid stationen hemma hos mig i Hede verkar offras på storskalighetens altare på grund av en missad detalj i en upphandling, som han inte ens trodde, att han skulle behöva delta i. Han hade besvär tidigare, när han inte fick sälja biljetter. Men sedan det löstes har hans företag länge fungerat exemplariskt. Det är rent skandalöst att Kungsbacka, som säger sig vara en företagsvänlig kommun inte har hjälpt honom bättre. Hundåren han har haft vid den lilla stationen skulle han självfallet ha fått skörda frukten av i det nya stationshuset.
Om nu juridiken kräver upphandling, så skulle givetvis näringslivsenheten ha gett honom sitt fulla stöd med ordentlig vägledning för vad som behövs i sådana sammanhang. Det är vad den enheten är till för och för att värna om de egna företagarna. Sker inte det kommer Kungsbacka att falla platt i nästa näringslivsranking. Så stor får kommunen aldrig känna sig att det lilla glöms eller döms bort.
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.