Ställ kändisarna mot väggen

För ett år sedan skrev jag krönikan ”Vi pratar om människoliv” där jag förklarade hur allvarligt jag såg på den lavin av spelreklam som faller över oss i media och vilken destruktiv påverkan den har på människor. Sedan dess, på bara ett år, har spelbolagens gigantiska reklamsatsning på 5,5 miljarder kronor ökat till osannolika 7,5 miljarder. Spelreklam utgjorde förra året 7,2 procent av all svensk reklam. I dag är det hissnande 11,7 procent.

Detta innebär dåliga nyheter för enskilda individer. Antal personer som klassas som allvarligt spelberoende har stigit från 31 000 till 45 000 på bara tre år. Störst är ökningen bland kvinnor som under samma period har gått från att utgöra 18 procent till 65 procent av alla spelberoende, uppger Folkhälsomyndigheten.

Det ser alltså mörkt ut. Dock ser vi möjligtvis en strimma av ljus i tunneln. Möjligtvis. Civilminister Ardalan Shekarabi har nu meddelat att regeringen vill utreda begränsningar av spelreklam, som enligt honom har blivit alldeles för aggressiv. Vi får hoppas, vänta och se. Sedan är det betryggande att folk i allmänhet börjar höja sina röster mot spelbolagen.

Vad som emellertid är en gåta för mig är varför så få av dessa röster höjs mot alla de kändisar som ställer upp som reklampelare för spelbolagen. Ni vet vem de är, det är ingen hemlighet. Sportprofiler som Zlatan, Jon Olsson, Glenn Hysén, Sara Sjöström, Anders Svensson, Börje Salming och Henrik Larsson. Och kulturprofiler som Mikael Persbrandt, Måns Zelmerlöw, Pernilla Wahlgren, Alex Schulman, Tommy Nilsson och Ewa Fröling.

Jag hyser inget personligt agg mot dessa personer. Tvärtom, jag har träffat flera av dem och ser de flesta som sympatiska, trevliga människor. Men även trevliga människor kan göra misstag i livet. Och bara för att dessa är goa gubbar och folkkära damer betyder det inte att de kan fråntas ansvar.

De kan och bör ställas mot väggen. Seriösa frågor måste ställas: Inser ni att ni är inflytelserika förebilder för stora grupper av människor, varav många är unga? Känner ni inget moraliskt ansvar? Hur kan ni marknadsföra en industri som bevisligen bidrar till att en av våra mest allvarligaste folkhälsosjukdomar sprider sig näst intill okontrollerat?

Det finns inte en kändis på denna lista som inte förstår sambandet mellan spel och spelberoende och den livshotande situation det ofta leder till. Men ändå tar de emot pengarna. Varför? Ja, förmodligen för att det rör sig om miljonbelopp. Men är det värt pengarna med tanke på att 75 procent av spelintäkterna kommer från personer i djupt missbruk? Hur mycket är ett människoliv värt?

Jag vet att det kan låta hårt, men det har gått för långt nu. Vi måste börja säga ifrån och tala klarspråk. Spelberoende förstör människoliv. Spelbolagen bär naturligtvis huvudskulden, men ingen – i synnerhet inte inflytelserika kändisar – gör rätt i att stödja deras sak.

Det går faktiskt att välja en annan väg. Stor eloge till idrottsstjärnor som Charlotte Kalla och Hanna Öberg som båda tar sitt ansvar och vänder ryggen mot spelbolagen, trots ”förlorade” mångmiljonbelopp. Hatten av också till fotbollsmagasinet Offside som säger nej till spelreklam. Tidningen går miste om en halv miljon kronor per år i reklamintäkter.

Respekt, säger jag bara.