Ska det vara så här varmt?

– Jag vill åka till Slovenien, konstaterade en av vännerna i våras när vi börjat prata om semestermål.

Tja, varför inte? Ingen av oss hade än så länge varit i det lilla landet, insprängt mellan Italien, Österrike, Ungern och Kroatien. Efter lite googlande var också boendet fixat, fem dagar på spa-hotell, dessutom med halvpension.

Sista juli bar det av, med känguruhopp genom Europa för att slutligen nå flygplatsen i Graz, där värmeböljan Lucifer välkomnade med öppna armar. Därför var det i desperat längtan efter kyla och svalka som det första steget togs ner i en av de många poolerna som hade lockat i reklamen och såg väl så blöta ut i verkligheten. Förvirrat stannade vi med vatten ungefär till knähöjd. Det var varmt. Ovanligt varmt.

– Men det är ju värmebölja, det är väl klart att vattnet i bassängerna också måste bli varmt, funderade vi högt sinsemellan.

Efter att ha plaskat mig fram mellan ett antal olika pooler där kraftiga vattenstrålar effektivt knådade loss muskelknutor hos folk, började jag upptäcka skyltarna med uppskattad temperatur i de olika bassängerna. 32-34 grader, 35 grader, oj, motionspoolen bara 28 grader…

Där någonstans trillade polletten ner. Spa i den här delen av Europa betyder ju inte bara massage och kroppsscrub och kanske lite alger att plaska omkring i. Här betyder spa termalbad. Med en mormor i Österrike som varje år drog iväg för att bada kur, borde jag ha tänkt på det. Varma källor, fullproppade med olika mineraler.

Raskt gick stället – i alla fall i mitt huvud – från att vara ett spa till ett hälsohem. Det var också här kampen började. Åtminstone i restaurangen där middagarna serverades. Jo, vi ville visst ha en hel flaska vin att dela på tre personer. Ja, fastän det är en hel liter i den! Och sedan var det saltet. Jag är helt övertygad om att det var med vilje som personalen lät bli att lägga i riskorn så att det höll sig torrt och lättsaltat. Istället ackompanjerades middagarna av det taktfasta bankandet av porslinskar mot borden för att få loss saltet i de små hålen. Skam den som ger sig.

Det nästan kroppsvarma badvattnet då? Jo, efter en kortare tillvänjningsperiod var det alldeles, alldeles underbart. Kanske för jag vidare familjetraditionen och blir en kurbadare jag också. Jag kan tänka mig en sämre framtid.