Nya cykelkompisar på hemmaplan

Jag är en ganska anonym person där jag bor. Tror jag i alla fall. Jag känner inte så många och jag tror inte att så många vet vem jag är. Men i år kom jag och sambon mer på cykelfesten. Efter att ha stått på reservlistan i två år blev vi äntligen uppringda och tillfrågade då någon hoppat av.
Spända av förväntan åkte vi till vår kommittéperson och fick hämta ett brev. Här stod det att vi skulle ha dessert. Jippi! Jag älskar att göra desserter och tänkte göra mitt säkra kort rabarberpaj. Fortsätter läsa. ”Allergier: gluten”. Där föll den idén då jag inte vågar mixtra med mjölalternativ jag inte känner till. Istället bestämde vi oss för att göra en vit- och chokladmousse.
Så kom den stora dagen. Jag städade och sambon klippte gräs. Man vill ju visa upp sin bästa sida. Sedan började jag på efterrätten. Chokladmoussen gick bra. Den vita blev en katastrof. Arg som ett bi fick jag ta bilen och köra till närmaste affär för att göra en annan efterrätt. Snabbt hem och slamra i formarna för att hinna få till en annan chokladmousse med salmiaktäcke. Ett annat ”säkert” kort.
Klockan tre fick vi öppna kuvert nummer två och veta vart vi skulle cykla på förrätt och med kniven mot strupen och andan i halsen hann vi trots allt bli klara för att cykla iväg halv fyra.
Nu kommer vi till det roliga. För detta blev verkligen en kväll att minnas. Den roligaste tillställningen på länge, länge. Visst hade man haft lite oro att det skulle kunna bli stelt. Men inte. Det snackades och snackades skit från första stund. Och med skit menar jag inget negativt utan att man kunde prata med folk som om man känt dem hela livet.
Efter förrätt trampades det vidare till huvudrätt och nya par och sedan hem till oss innan alla samlades i bygdegården.
Efter denna kväll kan jag säga att det faktiskt visade sig att jag kände fler än jag trodde som bor där jag bor och jag kan också konstatera att jag har många fler som jag hjärtligt kommer att hälsa på när jag cyklar till sjön eller promenerar till bageriet. Och jag fick också veta att där jag bor ska man hälsa på alla. Gör man inte det, hamnar man på svarta listan. Så om någon undrar vem det är som går och hälsar på alla, så kan det faktiskt vara jag.