Upprop efter upprop om sexuella trakasserier har kommit den senaste tiden, från bransch efter bransch (i tisdags kväll kom journalisternas). Det är kvinnor som fått vara med om de mest häpnadsväckande och hemska saker. Allt från regelrätta fysiska övergrepp till verbala kränkningar.
Den rörelse som alla dessa tusentals röster fått igång är som en enorm snöboll och spåren den lämnar kommer att synas för alltid, för det går inte att backa nu. Ingen del av samhället verkar komma undan, inte ens kulturens finrum.
Många av oss har stött på personer med förtryckarmentalitet. I skolan, på jobbet eller i privata relationer. Antingen för egen del eller så har vi sett andra drabbas. Att tänka en tanke är en sak och kan vara illa nog men att uttrycka vissa saker i ord eller handling är faktiskt något helt annat. Samspel med andra människor förutsätter att man har en fungerande gränssättning och en frisk självbild.
Det är ynkligt och beklagligt att så många kvinnor drabbats och förminskats. Men det är också tragiskt att förövarna, ofta beskrivna som manliga ”genier” blockerar för andra män som hindras att komma fram i rampljuset och få möjlighet att ta plats och göra karriär.
Så även om kvinnor är mest utsatta (och det råder det inget tvivel om) så är alla förlorare. Låt oss nu hoppas att vi kan lära av detta och vända utvecklingen. Då är det åtminstone något gott den kan föra med sig, denna stora, utbredda, solkiga och sorgliga historia.
Hovrätten ändrar påföljden för en man som dömdes till ett års fängelse för grovt barnpornografibrott. Mannen, som hade nästan 500 barnpornografiska bilder, får nu fängelsestraffet förkortat. Istället får han skyddstillsyn och behöver gå ett behandlingsprogram.