Medeltida dopfunt kan tas tillbaka
Av Julia Sandstén Vikberg
Hanhals kyrkas dopfunt är bara en kopia av den medeltida dopfunt som man en gång hade. Originalet finns hos Historiska museet i Stockholm. Nu har församlingen bett om att få låna tillbaka den tidigare ägodelen.
Christofer Rogestedt, kyrkoherde på Kungsbacka-Hanhals församling, har ansökt om att få tillbaka Hanhals kyrkas ursprungliga dopfunt. Den som är i kyrkan i dag är en kopia. Foto: Julia Sandstén Vikberg
Dopfunten i sten med ett krönt manligt huvud på skaftet har använts till att döpa många Hanhalsbor. Men vad många kanske inte visste är att dopfunten bara är en avgjutning som på 1940-talet gjordes av Hanhals kyrkas ursprungliga dopfunt. Nu börjar kopian bli lite sliten och då har ett intresse för originalet hos Historiska museet väckts till liv.
– Vi har frågan museet om det är möjligt att låna originalet att ha i kyrkan, säger Christofer Rogestedt, kyrkoherde på Kungsbacka-Hanhals församling.
75 kronorMen varför fick museet då kyrkans dopfunt till att börja med? För att förstå det måste man gå tillbaka till slutet av 1800-talet. Hanhals kyrka, som hade varit traktens kyrka sedan den uppfördes på medeltiden, fick då en konkurrent. En ny stor, mäktig kyrka uppfördes nere på slätten vilket ledde till att man övergav den gamla och i samband med det såldes dess inventarier till staten, däribland dopfunten för en prislapp på 75 kronor. Men när den nyuppförda kyrkan brann ner 1936 återgick man till den gamla kyrkan och köpte eller lånade då tillbaka alla inventarier – förutom dopfunten.
– Vi har fått tillbaka altarskåpet, som är från omkring 1520, taket, som är från 1700-talet, predikstolen från 1600-talet. Det enda som saknas är egentligen dopfunten, säger Christofer Rogestedt.
Dopfunten skapades på 1200-talet vilket gör den till Hanhals kyrkans äldsta bevarade inventarium. Varför den inte återgått till sin ursprungliga plats, som de övriga inventarierna, vet man inte.
ORIGINALET. Hanhals kyrka ursprungliga dopfunt. Den är skapad någon gång mellan 1225 - 1250 och såldes till Historiska museet 1895. Den är gjord av täljsten och har ett manligt huvud på skaftet. Foto: Lennart Karlsson/Historiska museet
Vill låna tillbakaMen nu har församlingen alltså ansökt om att låna tillbaka den. Det är Pia Bengtsson Melin, 1:e antikvarie för medeltid och kyrklig konst på Statens historiska museer, som handlägger ärendet.
– Det är en lite speciell dopfunt. Den är gjord i täljsten vilket inte är ett jättevanligt material. De flesta dopfuntar är gjorda i sandsten, men täljsten var vanligt på västkusten. Och så har den här dopfunten ett ansikte som är lite spännande, säger Pia Bengtsson Melin.
Enligt henne är dopfunten nu maganiserad, men den har även ställts ut på museet.
– För några år sedan ingick saden i en utställning med dopfuntar och kyrkportar. Men nu har vi en annan utställning i det rummet. Vi har väldigt mycket föremål så vi byter ut utställningar, säger Pia Bengtsson Melin.
Statens historiska museer har 11 miljoner föremål, varav 10 miljoner tillhör Historiska museet. Kyrkliga föremål är en del av samlingen och att församlingar efterfrågar dessa är inte ovanligt.
– Förr skänkte eller såldes församlingar kyrkliga föremål till oss som inte användes och som man då inte såg något värde i. Men sedan på 1910-1920-talet väcktes ett intresse för gammal kyrkokonst och då började man uppskatta föremålen igen. Många församlingar hör av sig och vill låna tillbaka föremål, säger Pia Bengtsson Melin.
KOPIAN. Dopfunten i Hanhals kyrka är en avgjutning som på 1940-talet gjordes på original–dopfunten. Foto: Julia Sandstén Vikberg
Fem till tio årNär församlingar lånar kyrkliga föremål brukar de få en lånetid på fem till tio år. Efter lånetiden löpt ut kan de antingen lämna tillbaka föremålet eller få förlänga lånet. Men föremålen får dock inte hanteras hur som helst. Dopfuntar får oftast användas till det den är konstruerad för – dop – men inte ohämmat.
– Ibland är dopfuntar väldig ostadiga och riskerar att välta eller så kan materialet vara ömtåligt eller har sprickor i sig och då får man föra en diskussion om det. Men de flesta dopfuntar som är utlånade till kyrkor används. Men då finns det vissa förhållningsregler, som att man inte får hälla vatten i dopfunten utan får använda dopfat, inte får ha ljus på den och så vidare, säger Pia Bengtsson Melin.
Att ansöka om att få låna kyrkliga föremål är en process som kan ta upp till ett år. Efter att myndigheten fått in alla papper kommer man kontrollera om dopfunten är i sådant skick att den kan transporteras och lånas ut. Så om dopfunten får lånas kan man inte ge besked om än. Christofer Rogestedt hoppas att dopfunten får komma tillbaka till Hanhals kyrka.
– Det är här den skapades och den har följt Hanhalsbor i 800 år. Nu när vi har fått tillbaka det andra så vore det fantastiskt om vi också fick tillbaka dopfunten, säger Christofer Rogestedt.