Maximal otur - brand och tågproblem

Av Johanna Simonsson

När tonåringarna Seb och Sack Helsing skulle resa från Ljusdal till Kungsbacka fick de inte åka med nattåget från Sundsvall.
– När vi kom fram så frågade vi SJ-personal var vår vagn var, men då sa han att den redan hade åkt med ett tidigare tåg. Vi blev hänvisade att ringa kundtjänst, säger Sack efter att han kommit hem.

De skulle ha varit framme i Kungsbacka klockan halv nio på lördagsmorgon. Istället blev de strandade i Sundsvall mitt i natten.
– Efter att Sack ringde mig och sa att de inte kom med tåget försökte vi ringa kundtjänst men det var tre timmar väntetid, säger mamman Johanna Helsing.
– Jag fick tag på min bror som bor i närheten och han hämtade dem, säger bonuspappan Kim Granström.
Efter många timmars kötid till SJ fick Johanna bokat barnen på ett nattåget på lördagen, men även de tåget blev inställt. Barnen sov då på hotell i Sundsvall och skulle ta ett tåg på söndagsmorgonen. I Borlänge tog det stopp igen.
– Då var det en gasläcka där, så de hade stängt av trafiken i Borlänge. Efter två timmar insåg vi att de inte skulle inte hinna med tåget till Göteborg, så då satte jag mig i bilen och började köra.
SJ beklagar det inträffade och ska utreda det vidare.
– Vår policy är tydlig: Vi lämnar aldrig barn ensamma, om de inte har en vuxen på plats som hämtar dem. Vi har gett personalen information om att den som vill följa med ska få göra det ändå, även om vagnarna inte kopplats på. Även om det inte finns platser ombord ska personalen lösa det, framför allt om det gäller barn, säger Leila Fogelholm, kommunikatör för SJ:s pressjour till Aftonbladet.




Huset brann ner
Storebrorsan Seb tröttnade på resandet och bestämde sig istället för att stanna hos sin syster som bor i Borlänge. Klockan ett natten till måndag kom Sacke äntligen hem. Han möttes då av synen av ett inhängnat område där det låg bränt material, som kan utskilja bord, stolar och en kyl. För några veckor sedan brann nämligen familjens hus i Fjärås ner till marken och det enda som står kvar är en kakelugn från 1800-talet.
– Jag och Johanna stod på utsidan när jag plötsligt såg rök komma ut. Vi hade två hundar kvar i huset så jag sprang in och hämtade dem, säger Kim.
Sen säger han att allt gick väldigt fort. Johanna ringde räddningstjänsten och de flyttade bilarna bort från branden. Sedan gick det inte att ta sig in i huset igen.
– Det slog ut lågor från huset och när jag öppnade dörren så bolmade det ut rök. Det enda jag fick med mig var det jag hade på mig, säger Kim.
– Jag såg Sacks säng brinnande åka ner från våningen över. Då fattar man verkligen vad som hade kunnat hända om det hade hänt när vi alla var i huset, säger Johanna.

Bortrest
När branden utbröt var Sack bortrest på resan han nu tog sig hem från där han besökt sin bror, pappa och morfar i Ljungdal.
– Jag hade sett bilder men det var ändå väldigt tråkigt att se det, säger Sack.
När de kom hem på natten gick Kim och Sack runt och kollade bland det nerbrända sakerna.
– Vi kunde se bitar av min säng, säger Sack.
– Trots att det nu gått några veckor så har det ändå inte sjunkit in att allt är borta. Mitt pass och körkort brann inne så det är svårt att få en ny identifikation. Men bortsett från det praktiska så är det sorgligaste med de sakerna man inte kan ersätta, som man fått från morfar och mormor, säger Kim.
Första natten tog Johanna fram varsin hundbädd till henne och Kim att sova i.
– Nu har jag bäddat, sa jag till honom. Denna hundfilten luktar minst kiss så den kan du ta, och så skrattade vi.
Trots allt elände så blandas sorgen med väldigt mycket skratt.
– Detta är verkligen inte vår månad. Först branden och sen får vi inte hem barnen. Men vi ser det såhär: nu kan det ju bara bli bättre. Sen kommer det stunder när det är väldigt jobbigt och vi bryter ihop också och då får vi lyfta varandra, säger Kim.
– Allt är så surrealistiskt, det är också därför vi skrattar åt det. Men som nu när barnen var fast i Sundsvall- då ska man fixa med bostadsmodulen som ska komma, måla friggeboden som Sack ska bo i och samtidigt stå i flera timmars kö till kundtjänst. Men vi måste vara optimistiska. Det är mycket enklare att skratta än gå ner sig, fyller Johanna i.
Under måndagen väntade familjen på att deras bostadsmodul ska komma.
– Inom ett par dagar har vi ett fullt fungerande hus att bo i igen. Jag kommer nog gråta av lycka för att faktiskt kunna få sova i en säng och i ett hus igen, säger Kim.