Ljus i mörkret

Rätta mig inte om jag har fel men är inte folk i allmänhet jävligt slarviga med liv och lem? Speciellt i denna vintertid då mörkret dominerar och på sin höjd bryts av med hällregn då och då. Jag tänker naturligtvis på reflexer. Både bilförares och fotgängares. 

Jag promenerar en hel del, Varbergsvägen upp och ner mellan hemmet och stationen. Tycker det är skönt att komma igång på morgonen och varva ner efter arbetsdagen. Från oktober till mars går denna promenad i färgspektret dunkel grått till bäcksvart. Detta gäller både mina kläder och dagsljuset. Under varje promenad slår det mig hur nonchalanta folk är med den där lilla detaljen ”medtrafikanter”

Jag vet att jag låter som Televinken och Anita Lindmans kärleksbarn men va fan, tänk på barnen. Barn är ju som bekant dumma nått så jävulskt. Dagligen möter jag familjer som traskar mot skolor och förskolor, trötta föräldrar och skuttande barn. Majoriteten utan reflex. De bättre bemedlade (eller latare?) medborgarna som tar bilen i samma ärenden kompletterar sitt torra, varma färdsätt med att tala i mobiltelefon, servera frukost till barnet i bilbarnstolen bredvid eller sminka sig. Lägst prioritet tycks de ha på vägen framför och sina medtrafikanter.

Ni förstår, det hela är ohållbart med dessa två kategorier i trafiken. Dels ett gäng som inte syns och dels ett gäng som inte ser. Allihop tillsammans ute på vägarna i mörkret. Att avgöra vem av idioterna som tar första platsen i denna korpliga av Darwin awards vore stört om möjligt om det inte vore för den tredje kategorin, ”vinnarna” eller som jag också brukar kalla dem: Reflexbärarna.

Reflexbärarna är i en liga för sig. Sin synlighet i mörkret kompenserar de med ett totalt huvudlöst beteende där de stormar fram över gator och genom rondeller. Uppenbarligen är de starka i tron och litar på, den gula reflexvästen, på reflexbandet från Villaägarna och på den reflekterande snöflingan dom snodde från kvarglömtkorgen på senaste föräldramötet. Att dessa artefakter ska skydda dem från att bli mos under en rostig Ford Taunus. Eller hoppas de på ett gudomligt ingripande när de så resolut stegar ut framför en stressad lastbilschaufför i full färd med att uträtta sin morgontoalett i en gammal julmustflaska?  

Nej, vi behöver nog alla skärpa oss lite där ute. Ta det lite lugnare, ta på en extra reflex men lite inte blint på den. Och ungarna, var inte som dom, tvinga på dem allt som lyser. Julgransbelysning, sovrumslampa, fan ta en jäkla kristallkrona bara de syns. Dom är dumma nått så jävulskt men dom är det enda vi har. 

God jul.