Kaffekoppar som berättar historier

Kafferep. Många hade väldigt speciella kaffekoppar med sig till kafferepet.

En kaffekopp berättar en historia. Det är idén till kafferepet som hölls på Frillesås träffpunkt för seniorer. Genom medtagna koppar och hemsydda hantverk berättas historier om relationer, krigstiden och om en kärlek mellan ett klosters kammarhustru och trädgårdsmästare på 1870-talet.

Det luktar nykokt kaffe på Frillesås träffpunkt och fikabröd och smörgåsar är uppdukade. Omkring 20 seniorer har slått sig ner runt bordet, var och en har varsin medtagen kaffekopp. Det är dessa koppar som är kafferepets samtalsämne. Birgitta Lindström är först ut med att berätta sin kopps historia som började på 1870-talet på Vreta kloster i Östergötland

– Min morfars far var trädgårdsmästare på Vreta kloster och han gifte sig med kammarhustrun, säger Birgitta Lindström.

Inför bröllopet köpte paret en servis och i dag håller Birgitta Lindströms en av servisens koppar i sina händer.

Det är Anette Ringström, aktivitetssamordnare vid Kungsbacka kommun, som hittade på konceptet till kafferepet.

– Kaffekoppar berättar historier. Den kan säga något om ens bakgrund. Jag har alla mina tanter i skåpet hemma, säger hon och syftar på kvinnor i hennes släkt som hon har ärvt koppar av.  

Hon har anordnat likadana kafferep tre gånger tidigare på andra träffpunkter i kommunen och det har då varit uppskattat. När det anordnades ett i Gällinge ville senioren Iris Andersson och Elvy koka gammeldags kokkaffe och bjuda gästerna på det. Även det var uppskattat hos seniorerna så därför har Iris ställt sig bakom spisen och kokat kaffe även inför det här kafferepet.

– Det är godare med kokkaffe. Men det är lite knepigt att koka för det pöser lätt över, säger Iris Anderson. 

Hon har själv tagit med en kopp som hon köpte inför hennes bröllop år 1959. Hon visar upp för de andra och även ett kvitto som hon fick när hon köpte kaffeservisen och en matservice. 457,50 kronor kostade allt.

– Det var mycket pengar då, mumlar många runt bordet.

r /> 457,50 kronor. Iris Andersson visar upp kvittot från när hon köpte en kaffeservis och en matservis inför hennes bröllop år 1959.

Förutom koppar har många tagit med hemsydda hantverk och även genom dem berättas historier. Bakom Maj Johanssons duk ligger ett hårt jobb. Det var under krigsåren när hon var 15 år gammal som hon bestämde sig för att sy en duk. För att tjäna ihop pengar till ett tyg hjälpte hon sin morfar att ta in ved. Till slut hade hon samlat ihop tillräckligt med pengar och slog till.

– Jag hittade tyget i en veckotidning. Det kostade bara någon krona. Men det var mer pengar då, säger Maj Johansson.  

Det finns en romanistik historia bakom duken som Anita och Stig Olsson har tagit med sig. Paret bodde i Karlskrona när de träffades men 1957 fick Stig ett jobb som militärmusiker i Göteborg och var tvungen att flytta.

– Jag sydde duken åt henne medan jag väntade på att hon skulle flytta upp, säger Stig.

Ett halvår senare gick Anitas flyttlass till Göteborg och hon fick ta emot den färdigsydda duken.

– Jag tyckte inte att den var så fin. Men jag blev glad över att han hade gjort den, säger Anita.

Nu är de gifta sedan 60 år tillbaka och duken har de bevarat. Och kanske kommer deras kommande generationer få höra om deras historia genom den.

Skaffa Norra Hallands app här