Inget går upp mot riktiga kräftor

Egentligen är skaldjur som bäst i januari, jag vet jag vet, men det är ändå i augusti man vill äta dem. Havskräftor, räkor, och helst insjökräftor. Riktiga svenska flodkräftor fångade i sjön natten innan och kokade i väldigt mycket vatten, salt och dill.
Det där med kräftor finns det många åsikter om. Vissa av mina vänner från södra delarna av Sverige tycker inte det är lönt att pilla i sig dem. ”Så mycket jobb för så lite… man blir inte mätt”. Det vet inte vad de pratar om, och har antagligen inte övat tillräckligt.

En del tänker importerade turkiska eller kinesiska kräftor, frysta och förpackade i en lag som inte är värd att äta. Visst, man kan koka en ny men det är en dålig kompromiss. Hellre då havskräftor, jättegoda, men inget går upp mot flodkräftorna.

I en sjö i Dalsland där vi håller till var det mycket kräftor för 50 år sedan, och jag och mina kusiner fiskade, fler augustinätter varje år. För det mesta tillsammans med n¥gon vuxen som inte alltid var lika pigg att ge sig i väg mitt i natten och vittja burarna. Stilla rodde man ut på sjön och drog upp dem, en efter en, och trasslade ur kräftorna. En del var svåra, de knep klorna runt burens trådar eller agn. En del var kvicka och backade sig runt. En del läskigt stora tyckte man då. I den bästa av världar gick solen upp och dimman lättade och man fick vara med om en Naturmorgon, i verkliga livet och inte bara på radion.I hinken rasslade det och knäppte på ett sätt som bara kräftor kan få fram.

Men säg den lycka som vara. Tillgången på kräftor minskade decennium efter decennium. Kräftgången var tydlig så att säga. Till sist kom pesten för kanske tio år sedan och slog ut de som fanns kvar. Läget var trist och uppgivet, men tro det eller ej, nu är det fiske på gång igen.

Några år efter pestutbrottet friskförklarades sjön och nya yngel och pyttekräftor kunde planteras in. Som nu har växt till sig och i år kunde vi fiska upp 27 stycken! Små och honor ska tillbaka i vattnet men stora hannar är det fritt fram att sörpla i sig. Helt underbart, med vitt bröd och smör. Glöm västerbottenpaj och allt annat, men gärna melon och glass till efterrätt.
Det är bara att hoppas att pesten framöver skyr vår sjö och vi får ha kräftorna i fred, så kanske det åter kan bli som förr, enligt skrönorna i alla fall. Minst ett tjog i varje bur!