Honung ska locka cyklister

Med värmen kunde bina äntligen sätta full fart. Därmed är det även bråda dagar för Andrea Wallroth som driver Djäknegårdens honung. Flera ton produceras varje år, och nu blir det utbyggnad.

Det är en vacker försommardag, vindstilla och drygt 20 grader. I skyddsdräkten är det snarare 35 grader. Svetten har för länge sedan dränkt skjorta och jeans och det känns som den är på väg att fylla stövlarna.



Men Andrea Wallroth ilar med högt tempo mellan bikuporna på en äng norr om Åsa. Locken lyfts upp, hon kollar honungstillgång, om larvproduktionen är igång och om det krävs några ingripande för att styra upp bisamhället.

– Kolla här, den här kupan har en drönarmor. Hon har fått slut på befruktade ägg och det innebär att det inte föds fler arbetsbin utan bara drönare. Ramen är full av dem. Då blir det ingen honung!

Även om honungsproduktion till stor del handlar om handfast arbete med skötsel av bikupor, tappning av honung, fyllning av burkar och på med etiketter, är det också vetenskap – genetik, biologi, meteorologi och växtkunskaper och så en del marknadsföring på slutet.



I en mikrovågsugn som fått en lite annorlunda användning just nu, väntar några drottningar just på att kläckas. De ska paras ihop med ett gäng bin i varsin liten låda och vänja sig vid varandra under ett par dagar. Sen bär av på utflykt i skärgården!

– Jag har min mentor drottningbiodlaren Artne Björn på Onsalahalvön och på söndag ska vi ta våra parningskupor i båt ut till Malö utanför fjorden för att drottningarna ska paras. På ön kan inte några andra drönare blanda sig i, så då vet vi att bara bra gener förs vidare, berättar Andrea.

Bra gener, det är förstås förmågan att föda fram de tusentals arbetsbin som under sommaren ska samla in pollen och honung. Men också att bina inte är aggressiva och besvärliga att handskas med.

– Ett mål är att hitta bin som gillar att putsa sig, så att de blir av med de skadliga kvalstren.

Helst ska drottningen inte heller vara så sugen på nya äventyr, utan nöja sig med den kupa hon bor i. Men där spelar också skötseln in. Blir det för trångt, kan drottningen bestämma sig för att dra och ta med sig hälften av bina och leta ny bostad.

– Jag har haft tur, mina bin har inte svärmat i år, men nästan varje år får jag hjälpa till och hämta in svärmar som satt sig någonstans. Så länge drottningen kommer med är det bara att skaka ner dem i en låda och sedan ge dem egen kupa till kvällen.

Vi börjar bli färdiga med kuporna och Andrea avslutar med att ta bort gräs med trimmern så att inte binas ”infartsled” blir störd. Bina surrar irriterat runt om.

– Jag har blivit stucken många gånger och för ett par år sedan fick jag en allergisk chock och inkörd till akuten. Sen dess har jag alltid med mig adrenalin. Men bina känner igen mig, och är för det mesta lugna.

Men det är uppenbart att de inte känner igen en reporter från Norra Halland. När vi tar av skyddsdräkterna vid bilen en bit bort attackerar ett långsint arbetsbi och det sticker till rejält i kinden. Fast det är mer synd om biet. Gadden har kraftiga hullingar, så att biet inte kan dra ut den efter sitt stick. När biet flyger iväg slits gadden och en del av bakkroppen därför loss från biet, som kort därefter dör av sina skador.

Just nu har Andrea drygt 50 kupor i terrängen runt Åsa.

– Det är aldrig några problem att få ställa ut dem, bönderna vill ha dem för pollineringen.

Kuporna ger ett par ton honung varje år, men det räcker inte långt, efterfrågan är mycket större, så Andrea har kontakt med en kvinnlig biodlare i Tidaholm som levererar 5-6 ton.

Sen är det dags för förädling.

– Det finns hur många gamla gubbar som helst som gör naturell honung, så min specialitet är smaksatt honung. Pepparmint, kakao, saffran, citron…och prova den här med habanero! Chilismaken gör att vi kallar den för Syskonen Wallroths käftsmäll…

Vi är tillbaka på Djäknegården och sitter i trädgården med flädersaft och provsmakning.

– Jag tröttnar aldrig på honung. Men jag är rädd för att barnen kanske kommer att göra det, de äter det hela tiden.


Förutom honung i olika smaker producerar Andrea salvor och cerat och hälsoprodukter, allt baserat på binas sommarjobbande.

– Vi har större efterfrågan än vad vi kan sälja.

Så nu är det utbyggnad på gång. På tomten blir det helt ny byggnad där det förutom honungsproduktion ska få plats för en butik och ett litet honungskafé.

– Hallandsleden går längs vägen här utanför, så det hoppas vi ska locka cyklister. Då tänker jag också bygga visningskupa, bon för solitärbin och en trädgård som lockar alla sorters insekter. Att lyfta på en sten och hitta gråsuggor, det gillar barn!