Mitt i ingenstans mellan Fjärås och Sätila ligger Hästabackens utedansbana, en av få av sitt slag som fortfarande finns kvar.
Och som lockar folk.
– Ingen sommarkänsla utan att ha varit här, säger Ulla-Maj Klintestam från Kungsbacka.
Bilarna står tätt i skogsgläntan och från kullen där den gamla dansbanan ligger hörs tjo och tjim ackompanjerat av dragspelstoner.
Cirka 60 personer är på plats för att dansa gammaldans.
– Ett bra och roligt sätt att röra sig på, säger Kenneth Andersson från Vallda som är dansbaneansvarig i Fjärås Sätila Gammaldansförening.
Det innebär att det är honom man skäller på om golvet sviktar, taket läcker eller om gräset växer meterhögt.
Nu lär det inte behövas.
Dansbanan med omgivning är i prima skick och för tankarna till en tid som inte finns längre.
– Men gammaldansen är stark här i trakten. Dels med dansen på utomhusbanan på sommaren, dels dans och kurser i bygdegården i Sätila under vinterhalvåret, säger Björn Jansson, ordförande i föreningen.
Hög medelålder
Problemet är nyrekryteringen. Medelåldern på aftonens dansare tippr han till runt 60 år.
– Det kommer unga – men inte i den takt vi önskar. Jag har grunnat länge på hur vi ska locka yngre generationer – och inte minst hur vi ska behålla dem. Lyckas vi inte med återväxten finns risk för att intresset försvinner i takt med att våra medlemmar blir allt äldre, säger Björn Jansson.
Hästabacken har två dansbanor och under den som har tak är det full fart. Danserna avlöser varandra och hade man inte haft elkektricitet skulle enerigin från deltagarna säker kunna driva anläggningen...
"Är ju så himla roligt"
– Det är ju så himla roligt, intygar Kenneth Gustavsson och sambon Inger Andersson som tagit sig från Ätrafors i Falkenbergs kommun.
– Dansbanan är bra och att området inte är så stort gör det extra mysigt. Allt kommer så nära – och musiken här är bra, slår paret fast.
Från Kungsbacka möter vi Ingrid Andersson och Ulla-Maj Klintestam som i kaffepausen fått sällskap av bland andra Ingemar Johansson från Kullavik.
– Jag gillar miljön, en riktig gammaldansbana mitt i naturen, det är inte utan att man blir nostalgiskt, säger Ingemar Johansson.
Ulla- Maj Klintestam fortsätter:
– Det är inte sommar utan att man har varit här – jag har prickat in samtliga sex danser som ges innan hösten tar vid, säger hon.
Att dansa i omnrådet har anor från 1950-talet - men den dansbana som finns i Hästabacken idag stod klar 1975 efter att ha byggts ideellt av föreningens medlemmar.
Betalde tillbaka snabbt
– En av de aktiva på den tiden var en man som hette Arne Pettersson och som var trävaruhandlare i trakten. Han svarade för virket till banan men tyckte inte att det var någon brådska med betalningen, han sa att vi kunde ta det längre fram, säger Per Olof Lindh som tidigare varit ordförande i föreningen, och fortsätter:
– Men innan sommaren var slut hade vi betalt de 12 000 kronor som virket kostade – enbart genom biljettintäkterna. Så stort var intresset – här var flera hundra personer varje gång. det bjöds till gammaldans, berättar han.
Och det är inte bara utövarna som lovordar den gamla dansbanan.
Optimalt läge
Även kvällens musikerduo, Eva Grahn och Ingvar Pettersson, trvis med att vara på Hästbacken.
– Optimalt är ordet. Omgivningen är vacker och scenen låg vilket gör att publiken kommer nära. Det ger en härlig känsla, säger Ingvar Pettersson.
Solen sänker sig över Hästabacken och det börjar rassla i trädtopparna. Men tonerna från den snart 50-åriga dansbanan fortsätter att klinga och har entusiasterna inte slutat att dansa så håller de väl på än...
Eva Grahn och Ingvar Pettersson svarar för musiken. De gillar att scenen är så nära dansarna.
Eva Grahn och Ingvar Pettersson svarar för musiken. De gillar att scenen är så nära dansarna.
Serien om vårt rättssystem går vidare
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.