För Ove är skapandet sann glädje

Ove Ottosson går runt i sin ateljé hemma i Åsa. Här är bästa platsen, det är hit Ove går varje dag för att arbeta med sin konst.
På lördag fyller han 80 år.

Solen skiner på Lottastugans nylagda vasstak där Ove Ottosson bor och har sin arbetsplats. Men att bli konstnär var inte något han trodde han skulle bli.
– Jag blev konstnär ganska sent i livet. Först var jag på sjön och sedan jobbade jag som billackerare, säger Ove och berättar om när han kom till New York.

– Jag gillar äventyr och när jag var 15 år gick jag till sjöss. På en resa kom vi till New York. Vi hoppade av båten och tog oss upp på Manhattan men när vi skulle tillbaka hittade vi inte båten. Vi kunde ingen engelska, men det var ett äventyr.

Att Ove tog steget att satsa på konsten har han sin fru att tacka för.
– Hon anmälde mig till en målarkurs. Hon såg att det här var något jag var intresserad av.
Ove gick kursen och började skaffa materiel.
Sedan blev det kvällsutbildning på Hovedskous målarskola.
– 1981 började jag där och utbildade mig i måleri, grafik och skulptur under sex år. Det var som att hitta hem. Jag var den som var först där och den som gick hem sist. Det var helt underbart!

”Grunden till allt”

När Ove väl var klar fanns det för honom bara en väg att gå och det var att satsa på konsten. 1988 kom utställningen som satte fart på allt.
– Jag blev uttagen till Liljevalchs vårsalong när jag var klar med utbildningen 1988, och då öppnades världen. Jag hade med min färggrafik och den banade vägen. Även 1996 antogs jag till Liljevalchs vårsalong.

Ove är väldigt produktiv och det går inte en dag utan att han är i ateljén.
– Bara jag kommer in i ateljén börjar jag arbeta med konsten. Jag har roligt här, säger Ove och sveper med handen runt rummet.
Väggarna är täckta med målningar, många av dem föreställande ansikten.
– Jag har alltid tyckt om att måla ansikten. Jag vill ha med uttryck i mina bilder. Sedan skiter jag i vad folk tycker, bara de tycker något.

Vad Ove inspireras av får dagsformen avgöra.
– Jag gör det som kommer för mig och blir inspirerad. Det klickar till. Men jag målar aldrig något sött.
Inga kattungar?
– Nej, skrattar Ove.
– Men fåglar gillar jag att måla.



Ove böjer sig ner och drar ut en låda fylld med krokimålningar.
– Kroki är grunden till allt. I kroki får du träna ditt seende och snabbhet. Ibland har du bara en minut på dig att fånga ögonblicket.
Ove lärde sig av bland annat Carl-Erik Hammarén som var skolans huvudlärare i måleri och kroki.
– En dag skulle vi ha dubbla modeller men de kom inte, så då fick jag och Carl-Erik, som var huvudet så långt som jag, ställa upp. Det var med kläder, men det måste ha sett roligt ut, skrattar Ove.

Lottastugan

När allt började rulla på började Ove leta efter en ateljé. Det var så han och hustrun Inga Lill, som nyligen gick bort, hamnade i Åsa och i Lottas stuga, som det även står vid dörren. Namnet har det fått efter Lotta som byggde torpet 1850.
– Vi flyttade hit 1989. Här är så fint och jag såg möjligheterna att arbeta med min konst i den underbara miljön. Det har varit mycket jobb, säger Ove som varje år till Konstliv Halland försöker ha något nytt på tomten att visa upp.Därför står här ett utedass, och för den som vågar öppna dörren väntar en överraskning.


Här finns en båt och en dansbana och även ett kapell. Senaste tillskotten är att Lottas stuga fått ett vasstak.
– Det var tegel innan men jag ville ge det ett vasstak för det stämmer så väl in i miljön.
Men innan det är dags för Konstliv Halland, där Ove varit med och ställt ut sedan starten, är det födelsedag.
– Pandemin förhindrar kalas, vilket får bli senare, men kanske lite firande med den närmaste familjen, säger Ove och fortsätter:
– Jag drömde alltid om att få syssla med det här men trodde inte det var möjligt. Men här står jag vid 80 års ålder och får göra det jag älskar.




Läs fler familjereportage här.