Duon räddade livet på Bengt när han fick hjärtinfarkt

Av Christina Forlin

Det var en vanlig onsdag i början av december 2022. Bengt Sundborg var i Fjärås på gymmet i simhallen. Han var i gång med sitt träningspass på motionscykeln när den massiva hjärtinfarkten slog till. Några minuter senare hittades han avsvimmad på golvet.

– Sällan har jag varit så i en bubbla, jag var fullständigt fokuserade på kompressioner och Bengts andning.

Vanja Björksiöö sitter i kaféet i Fjärås simhall tillsammans med Susanne Andersson och tänker tillbaka på den omskakande händelsen för drygt två år sedan. Med är också Marianne Dolk Sundborg, gift med Bengt.

Bengt själv, som alltså överlevde, är i gymmet denna dimmiga februaridag 2025 – och cyklar. Han fyller 88 i år.

– Bara några månader efter hjärtinfarkten var vi här och fikade, säger Marianne.

– Han kom i gång ganska snabbt med sin träning igen. Men att han över huvud taget klarade sig är Susannes och Vanjas förtjänst, understryker hon.

Marianne var inte själv på plats den ödesdigra dagen i december för två år sedan, utan var hemma i Stråvalla och väntade på att Bengt skulle komma hem.

Förloppet var snabbt.

Vanja och Susanne, som båda arbetar på Medley i Fjärås där Vanja är träningsansvarig och Susanne anläggningschef, stod i receptionen den 7 december 2022 och kollade igenom schemat för gruppträning när en deltagare i det just avslutade styrke-passet gick ner till gymmet för att fylla på sin vattenflaska.

– Det var hon som hittade Bengt, säger Susanne.

– Hon kom rusande upp för trappan och ropade att ”det ligger en man där nere i en maskin”.

Sedan hände allt väldigt snabbt. Vanja kastade sig ner för trapporna medan Susanne sprang efter hjärtstartaren och larmade 112.

Fast i cykeln

Vanja hittade Bengt vid motionscykeln som stod i korridoren. Han låg in mot väggen, var blålila i ansiktet och det gurglade ur mungiporna på honom. Den högra foten satt stenhårt fast i pedalen på cykeln.

– Jag minns att jag slet för att få loss honom, och ut från väggen, säger Vanja.

Susanne var snart på plats med hjärtstartaren och hade 112 i luren. En annan person som tränade i gymmet hjälpte till att få loss Bengts fot och Susanne klippte upp Bengts tröja.

– Så startade vi HLR, jag började med 30 kompressioner, säger Vanja.

– Sedan gjorde Susanne två inblåsningar och så fortsatte vi. Det gick bra, vi hörde och kände att vi knäckte ett och annat revben. Bengt gjorde några suckar och ryckningar. Vi fortsatte, Susanne tog över kompressionerna och jag började koppla upp hjärtstartaren.

Susanne Andersson, Bengt Sundborg, Vanja Björksiöö och Marianne Dolk Sundborg vid Fjärås simhall. Redan efter ett par månader efter den massiva hjärtinfarkten var Bengt tillbaka. Första gången tillsammans med sin fru Marianne bara för att fika. Foto: Christina Forlin

För Susanne och Vanja är det rutin med övningar i hjärt-lungräddning, HLR. En gång i halvåret övar de. I skarpt läge var det bra att ha det med sig.

– I efterhand har vi förstått att vi gjorde rätt, där och då handlade vi bara, säger Susanne.

– När det var dags att aktivera hjärtstartaren backade vi undan och tryckte på knappen för defibrillering. Samtidigt fick vi veta att ambulans var på väg.

– Så körde vi på med HLR. Jag var som i en bubbla och hörde och såg inget, men frustrationen ökade ju mer tiden gick, säger Vanja.

Ambulansen kom

Plötsligt stormade två ambulansmän och en blivande ambulanssköterska in. De började koppla upp sina maskiner och bad oss fortsätta med endast kompressioner utan uppehåll.

– Det var en enorm lättnad att de kom, säger Susanne.

Två gånger hade Vanja och Susanne satt i gång hjärtstartaren innan de fick avlösning av ambulanspersonalen. Nu körde ambulansmännen den en tredje gång.

– Strax kom det även fyra brandmän, den ena brandmannen övertog min plats och jag kunde backa undan, säger Vanja.

Bengt fick både en fjärde och femte defibrillering, det rådde stor koncentration och teamwork, och när Bengt kördes i väg med ambulansen till Sahlgrenska hade han fått tillbaka sin egen andning.

Alla hjälptes åt

Samtidigt hade kunder strömmat in i anläggningen för att simma eller träna, och en annan anställd hade snabbt uppfattat situationen och stoppat alla på väg ner till gymmet. Kvinnan som hittade Bengt var förstås chockad och grät.

– När sedan hela rummet tömdes på bara några minuter blev allt tyst och stilla. Susanne och jag kramade om varandra, det var nog först då vi förstod vad som hänt, säger Vanja.

– Efteråt fick vi höra att vi gjort vad vi kunnat, och gett Bengt en förutsättning att klara sig och att det var fantastiskt bra att vi reagerade så snabbt. Tid är liv. Att Bengt hittades så snabbt var ju inte vår förtjänst, det var tack vare kunden som skulle gå ner och hämta vatten. Eftersom vi har koll på passagerna ner i trappan vet vi att det max kan ha gått 14 minuter från det att Bengt blev sjuk till dess att han hittades, säger Susanne.

Marianne hemma

Samtidigt som den stora räddningsinsatsen pågick i Fjärås var Bengts hustru Marianne Dolk Sundborg hemma i Stråvalla. Hon anade ingen oråd. Bengt väntades inte hem förrän vid 13-tiden och räddningsinsatsen påbörjades strax innan klockan 11.

När hon därför får ett samtal vid 12-tiden till sin mobil utan tydlig avsändare svarar hon inte.

– Det ska man ju inte göra, säger hon.

Marianne Dolk Sundborg är oerhört tacksam för Vanja Björksiöös och Susanne Anderssons livräddande insats.

Först vid 15-tiden lyckades ambulanspersonalen nå henne. Beskedet var att Bengt drabbats av en massiv hjärtinfarkt och att han levde när de lämnade honom på sjukhuset.

– Det var gräsligt att få det samtalet. Jag ringde Sahlgrenska och fick reda på att Bengt låg i respirator. Klart att jag blev chockad, rädd och ledsen.

Osäkert läge

Det gick några oroliga dygn när läget var oförändrat. Bengt flyttades till Halmstad och på fredagen vaknar han där, fortfarande i respirator.

– Det var ett mirakel kändes det som, säger Vanja.

– På söndagen fick vi den fantastiska nyheten att Bengt var så vaken att han ville att vi skulle ringa honom.

– Jag ringde först, säger Susanne.

– Bengt lät som vanligt. Helt otroligt.

– En liten stund senare hörde jag av mig, säger Vanja.

– Då berättade Bengt att han ätit gröt och satt och tittade på skidskytte och mådde oförskämt bra. Han kommenterade vilka som vunnit!

Minns skidskyttet

Nu blandar sig Bengt in i samtalet denna dimmiga och regniga februarimåndag 2025.

– Jo det där med skidskyttet kommer jag ihåg, säger han.

– Annars minns jag inget alls.

Någon dag senare flyttades han till Varberg och någon vecka senare till rehab i Kungsbacka.

Vanja minns att hon pratade med Bengt på onsdagen exakt 14 dagar efter hjärtstoppet.

– Du hade ont när du hostade eller skrattade, säger hon till Bengt.

– Ja det var ju inte så konstigt, säger Bengt.

– Man kunde ju se det om man tittade på färgen på bröstkorgen. Den var alldeles blå.

Han minns att han då var trött på sjukhus och taggad på att få komma hem.

– Och den 23 december fick jag det, säger Bengt.

– Det blev årets bästa julklapp, skrattar han.

Otroligt tacksam

Bengt är förstås oerhört tacksam över att ha fått en andra chans i livet.

– Den ska jag vara rädd om, säger han.

Två gånger i veckan tränar han nu i gymmet i Fjärås, och däremellan går han promenader i Stråvalla.

– Då har jag alltid med mig hundgodis, varenda hund i Stråvalla är min kompis.

Att han överlevde och nu gör stora framsteg kan han tacka sin goda fysik för.

– Läkarna har sagt så, jag har alltid tyckt om att träna och har till exempel sprungit Göteborgsvarvet två gånger. Dessförinnan hade jag en karriär som bandymålvakt, men det var länge sedan och i Värmland. Men jag har en grundkondition. 1955 blev jag juniordistriktsmästare i tennis i Värmland.

Sedan över tjugo år tillbaka tränar han och Marianne nu i Fjärås.

– I början var vi med på senior-sim, nu blir det mest vattengympa för min del, säger Marianne.

– Jag cyklar mest, säger Bengt, eller kör i roddmaskinen. Ungefär 20 minuter per gång.

Vanja Björksiöö och Susanne Andersson har stöttat Bengt Sundborg efter hjärtinfarkten och följt hans väg till ett tillbaka. Foto: Christina Forlin

Faktaruta om hjärtstopp
Plötsligt hjärtstopp är: När hjärtat av oväntad anledning plötsligt stannar.

Symtom: Den drabbade förlorar omedelbart medvetandet och saknar puls och normal andning. Onormal andning (ytliga, långsamma, snarkande andetag) kan förekomma, men förmår inte syresätta blodet.

Drabbade i siffror: Varje år drabbas uppskattningsvis 10 000 svenskar av hjärtstopp. Sedan millennieskiftet har antalet personer i Sverige som överlever plötsligt hjärtstopp mer än femdubblats – från 110 till över 600 räddade liv och har legat relativt stabilt de senaste tio åren. År 2022 noterades en ökning bland överlevande efter hjärtstopp. I Sverige avlider dock fortfarande närmare en person av plötsligt hjärtstopp varje timme.

Tiden är dyrbar: Vid plötsligt hjärtstopp, larma 112, påbörja hjärt-lungräddning och använd en hjärtstartare om sådan finns.

Forskningsframgångar: Forskning visar att den som får hjärt-lungräddning i väntan på ambulansen har mer än dubbelt så stor chans att överleva. Därför är allmänhetens insats avgörande. Forskning har visat att i de fall som en hjärtstartare används inom de första minuterna kan så många som sju av tio överleva.
Källa: Hjärt-Lungfonden