Det är tanken som räknas?

Nyårslöften brukar vara stort vid den här tiden på året.

Många har med mer eller mindre uttalat förstånd lovat än det ena, än det andra, och några veckor in på nya året brukar avgrundssuckarna ljuda allt mer ihållande – måste nyårslöftena verkligen gälla hela året?

Själv hör jag till kategorin som aldrig ger några nyårslöften. Ska vi kalla det självinsikt? (det låter i alla fall positivt), löftena blir lätt meningslösa när du vet att du inte har minsta lilla tanke på att hålla dem. Ett mer korrekt ordval är möjligen motvalls kärring i kubik. Det spelar ingen roll om det är jag själv som bestämt det, om någon säger att jag ska göra något, blir spontana reaktionen raskt att det ska jag inte alls.

Ett vanligt löfte vid det nyss passerade nyåret verkar annars ha varit att äta mindre kött och mer grönt. Och det är ju lovvärt oavsett, och går alldeles utmärkt väl att försöka utan att ha just lovat högt och lågt om det.

Trött på fettstinn julmat började jag nyligen gräva ut alla grönsaker som gömde sig längst bak i kylskåpet. Kålrabbin, tyvärr, hade gömt sig lite väl länge och lämpade sig inte till någonting alls längre. Morötterna, kålen och broccolin hade däremot ännu inte sett sina bästa dagar, utan hamnade raskt i soppkastrullen tillsammans med lite annat ditt och datt som tabasco och vitlök. Sist av allt plockades den stora glasburken med torkad persilja ner från kryddhyllan. Den var nästan slut, med det gick ändå att fiska upp ett par rejäla nypor torkade blad att kasta i grytan.

Kvar i botten blev några hopklumpade persiljerester och ett gäng bruna frökapslar. Frökapslar som jag plötsligt ser röra på sig på ett sätt som torkade örter inte alls ska göra. Skalbaggar. Pyttesmå, men jättemånga.

Det ska sägas, om man nu ändå råkar kasta ett gäng små skalbaggar i kokande soppa, men ändå inte känner sig tillräckligt vågad för att äta upp dem, så har de faktiskt den positiva egenheten att de flyter. Det var alltså hyfsat enkelt att ta en sked och fiska upp dem, några i taget. Jag åt också av soppan, två dagar på raken. Men det måste erkännas, det kändes som att det var något konstigt med smaken. Efter måltid nummer två gav jag upp, hällde ut soppan i vasken och kastade resterna i komposten.

Och låt gå att försöket att vara både nyttig och miljömedveten inte räckte hela vägen fram. Jag försökte i alla fall!