Kungsbacka – ju förr desto bättre

Jag har bott hela mitt 37-åriga liv i Kungsbacka kommun. Född och uppvuxen i norra skogsbygderna, men sedan 2006 bor jag i tätorten. Mina år här ger mig ett visst perspektiv på kommunens och stadens utveckling. Men ur en historisk synvinkel så är min kunskap ringa. Då är det tur att Facebookgruppen ”Kungsbacka då o nu. Foton från förr o nu!” kan erbjuda lite visuell djupdykning.

Ända sen gruppen startades 23 april 2012 har den varit en guldgruva för oss som är lite för upptagna (alternativt lata) för att engagera oss i hembygdsföreningen, men ändå tycker det är kul att se hur staden vi bor i har utvecklats.

Gruppens koncept är enkelt. Medlemmarna, i skrivande stund över 9 600, lägger upp foton föreställande motiv från Kungsbacka kommun. Gamla eller nytagna spelar ingen roll, men det är de äldre bilderna som dominerar och ger gruppen sin särskilda karaktär.

Stämningen är förvånansvärt god, särskilt med tanke på det höga medlemsantalet. Det är hjärtevärmande att se hur ett gammalt fotografi kan få folk att öppna upp och dela sina berättelser. Vi är alla med och skriver historien, det blir så tydligt i ett sammanhang som detta.

Men den ogenerade nostalgin i gruppen har en baksida också. För inte sällan slår den över i en väldigt surmagad variant av den beprövade devisen ”det var bättre förr”. Ibland har jag rent av tyckt att det vore bättre att döpa om gruppen till ”Kungsbacka – ju förr desto bättre”. En bild från Kungsbacka torg från 1970-talet kommenteras ofta med negativa inlägg om att så här fint är det minsann inte numera, gärna följt av lite skäll på kommunen, som tydligen gör allt för att vi invånare ska trivas så dåligt som möjligt.

Ännu tråkigare blir det när någon lägger upp färska bilder från till exempel Björkris eller Kolla. Då kan man ge sig den på att någon, ofta flera, bara måste skriva nåt om den gamla goda tiden när kor betade på dessa ängar, innan de fula och själlösa husen tog över.

Det är här det blir problematiskt för mig. För det den som skriver så här menar, om än indirekt, är att vår stad var bättre innan de som bor i dessa hus flyttade hit.

Jag har väldigt svårt för åsikten att Kungsbacka förlorar sin själ om vi inte har betande nötkreatur alldeles utanför fönstret. Det är faktiskt en stad vi bor i, inte en kolchos. Eftersom jag har vuxit upp i de östra kommundelarna så vet jag att det finns gott om både skog och ängar bara några kilometer från stadskärnan. Den som till äventyrs bosätter sig i Allarängen eller Förlanda kommer helt garanterat få sin vardag precis så lantlig som hen vill.

Diskussionen om ifall Kungsbacka som stad ska växa och i så fall hur mycket är absolut viktig rent demokratiskt. Men vi bör ändå bejaka och vara tacksamma över att vi bor i en kommun med större in- än utflyttning. Alternativet är faktiskt inte så jäkla roligt.