Märkesdag för samlare

Av Kristian Alm

Än finns det hopp för frimärkssamlandet. Just som veteranerna i klubben suckande konstaterat att de unga uteblir, dyker två grabbar från Älvsåkersskolan upp med album och massor av frågor!

Två generationer tillbaka var det nästan obligatoriskt för unga, i alla fall killar, att samla frimärken.
Men kletiga vaskar där frimärken blötts bort från kuverten, pincetter och album och förhoppningen om att hitta det värdefulla märket har långsamt tynat bort i takt med att verkliga brev och vykort blivit nästan lika sällsynta som ett tre shilling banco.
Undertecknad, som i ungdomen var en en trogen samlare och ärvt min fars album, häpnade när jag fick förklara för min tonåring var ett frimärke sitter på ett brev, när han var tvungen att skicka in en ansökan i pappersform.
Nå, på lördagen var det hur som helst traditionsenligt Frimärkets dag på Fyren, och ett äldre gäng entusiastiska herrar tog emot besökare i samma ålder.
Rolf Sävman hade med sig ett gammalt album från krigsåren och var lite nyfiken på vad det kunde vara värt.
– Kom en kväll till klubben så ska vi titta närmare på det, var beskedet.
Det lovade Rolf att göra.
– Jag har ett album med vykort också, och det är nog mer värt, funderade han.
Det bekräftade vykortssamlaren Einar Nagel, som är specialist på Amerikalinjen:
– Det är många idag som samlar på allt från en ort, frimärken, vykort och annat som kan ge en bild av historien.
Einar Nagel berättade att det finns 40 ungdomsmedlemmar i Nordhallands filatelistförening, men att de sällan syns till.
– Ja, vi undrar var de är någonstans...
Men miraklers mirakel! I samma ögonblick stegade två unga killar från Älvsåker fram med album i hand.




– Det är en kille i vår klass som har massor av frimärken, så vi har fått av honom. Sen läste vi om det här evenemanget och att man kunde få fler frimärken, så vi kom hit, berättar Arvid Lémon och Gustav Jimgren.
Sällan har väl några varit så efterlängtade. Med iver och glöd kastade sig Einar Nagel över de förhoppningsfulla samlarna – kanske finns det hopp om ännu en generation?