Krönika: Falkblick – efter rutinoperation

Av Christina Nordwall

Det var ju en ren rutinoperation, den vanligaste operationen i Sverige faktiskt. Ungefär som att gå och ta en kopp kaffe, så enkelt skulle det vara.

Jag var livrädd! Min grå starr i ögonen var nödvändig att operera, sa doktorn.
Båda ögonen på samma gång var det som gällde och sedan skulle jag se som en falk, i alla fall på långt håll.
Och det var bara att leva som vanligt efteråt. Fast det fick inte komma vatten i ögonen och inget smink, träning, bassängbad eller trädgårdsarbete de första veckorna. Plus olika ögondroppar flera gånger per dag. Det var ju inget problem.

Vårdgarantin tog mig utanför kommungränsen och på kliniken togs jag emot på bästa sätt. Förutom att operatören minuten innan skarpt läge meddelade att han inte kunde garantera falksynen eftersom han saknade historik från ögonläkaren. Hjälp! Men jag skulle se? Ja, sa han. Jag bestämde mig för att tänka positivt och hoppas på ett lyckligt slutresultat.

Ont gjorde det inte men läskigt var det! Speciellt när man såg de gamla linserna dras ut ur ögonen och det som återstod var ett starkt operationsljus. Men så kom de nya linserna på plats och synen började återvända. Grått och suddigt men ändå! Jag såg!
På med solglasögonen trots ösregnet och i väntan på skjuts hem stapplade jag iväg till apoteket för att hämta ut droppar. Det gick ganska bra.

Nu är jag inne på andra veckan efter operationen och jag droppar på. Bättre blev det efter att fuktdroppar kunde läggas till de övriga medicinska. Där fick jag lite olika besked. Däremot måste jag säga att skärmarbete är väldigt uttorkande för ögonen. Ögonen går kors och tvärs efter en kort stund, det är svårt att hitta rätt avstånd till skärmen och inte förrän om cirka sex veckor kan jag skaffa riktiga läs- och terminalglasögon. Men jag kan se texten på tv utan! Det var många år sedan sist.

Så det här med att leva som vanligt, nja. Beror nog på vad man har för typ av arbete. Men skadligt ska det tydligen inte vara att sitta framför skärmen. Det fick jag veta när jag ringde till kliniken. Andra samtalet dit handlade om de röda bristningarna i ögonen och den gulaktiga färgen på ögonvitan. Det var ingen fara, sa sköterskan som hälsade mig med: jasså är det du igen!
Då förstod jag att det verkligen är en ren rutinoperation. Ur ett vårdperspektiv. För mig är det trots allt mina ögon det handlar om.
Och det blir lite bättre för varje dag. Jag är fortfarande lite orolig och tror inte jag någonsin kommer att kunna se som en falk. Men vad gör det? Jag är så glad och tacksam över att se!