Kristina jagar oknytt med kameran

Av Ann Kristin Ekman

– Det finns så mycket troll i skogen där jag bor att jag inte vågat gå i den om de varit riktiga!
När Kristina Eriksson ger sig ut med kameran ser hon verkligheten på ett annorlunda sätt.

Fotograferat, det har Kristina Eriksson gjort sedan hon var elva år gammal.
– Då fick jag min första kamera, en Instamatic. Jag vet inte exakt vad som blev den första bilden, med det var från en resa till Härjedalen.

I dag är Kristina sedan många år tillbaka aktiv i Kungsbacka fotoklubb. Och även om hon fortfarande gärna fotograferar naturen som den är, har hon också dragits mer och mer till konstfotot.
– Det är roligt när det man gör blir en bild och inte bara en avbildning, säger hon.
Inte minst letar hon efter troll. Bilden hon har med i konstsalongen är till exempel en kraftigt överexponerad bild av en trädstam med mängder av knutar och knotor, som hon sedan gjort om till svartvitt.
Andra gånger underexponerar hon bilderna hon tar, för att få fram de effekter som hon är ute efter, till exempel ett par ögon som tittar fram under en stubbe. Merparten av arbetet görs alltså redan i fotoögonblicket.
– På ett sätt kan man säga att det är misslyckade bilder. Men om jag inte hade jobbat på det sättet, så hade man inte kunnat se trollen.

Själv ser hon till stor del naturen i bilder, redo att fånga med kameran. Men det har varit en lång väg att kommma dit.
– Jag har ju hållit på länge, tagit 100 000-tals bilder, gått på utställningar och museer.
Kameran är också ständigt med.
– Jag känner mig naken om jag går ut utan den, säger Kristina Eriksson.