Kan vårens weekend ses som kriminell?

Skissar på en vårweekend ihop med ett par vänner. Flygalternativ bollas. Tirana, Sevilla, Valencia. Men mörka moln har dragit in över planeringen. Nyordet flygskam skulle kunna ringa in vad det handlar om – men det är betydligt värre än så. Jag funderar på om vår resa är att betrakta som kriminell.

En våg av juridiska klimatprocesser sveper just nu över världen efter att aktivister och organisationer stämt företag och stater som släpper ut stora mängder klimatgaser och undanhållit information om hur utsläppen påverkar klimatet och människors hälsa. En dom i Nederländernas motsvarighet till Sveriges hovrätten tvingade nyligen Nederländerna att drastiskt börja minska sina utsläpp.

”Klimatförändringarna utgör ett verkligt och nära förestående hot – och regeringens oförmåga att minska sina utsläpp är ett brott mot invånarnas mänskliga rättigheter”, står det i domen, rapporterar SvD Näringsliv.

Att överföra domstolens synsätt på mig som privatperson, är det en helt orimlig tanke? Om jag har kännedom om att klimatförändringarna utgör ett verkligt och nära förestående hot och ändå skulle transportera mig med flyg, en av de överlägset största miljöbovarna, till Tirana över en helg, bara för rent nöjes skull. Kan inte det ses som en form av brottslig handling mot planeten och mina medmänniskor?

”Hej, jag är Homo sapiens och jag är fossilbränslemissbrukare”, skriver den israeliske filosofen och historikern Yuval Noah Harari i sin senaste bok och konstaterar att mänskligheten har mycket lite tid att avvänjas från fossila bränslen. Han konstaterar att vi måste lägga in oss för avvänjning i dag. Inte nästa år eller nästa månad, utan i dag.

Jag läser, och läser om. Sedan tänker jag: ”Alla andra flyger ju och jag flyger inte så mycket. Jag har kontroll. Om jag bara skulle boka den här flygresan i vår, och sedan ingen mer, det är väl inte vara så himla farligt”

Förnekelse: Ett minst sagt välbekant knep för missbrukaren att få tyst på sina tvivel.