Hembygdsentusiast med humör

Av Kristian Alm

Att hon är en erkänd arkeolog och en stöttepelare i hembygdsrörelsen är väl känt. Men hur många vet att hon gillar brädspel, är entusiastisk släktforskare och kan få rejäla vredesutbrott?
– Fast det sker med ett par års mellanrum, skrattar Berit Hall, som nu fyller 80 år.

Att Berit Hall blev arkeolog har både med miljonprogrammet och somrarna hos mormor och morfar att göra.

– Morfar tog med mig på utflykter till gamla kyrkor, och hade hela Sveriges kungalängd hängande på väggen i trappan. Vilka är de gubbarna undrade jag, och lärde mig alla redan som barn.

Vid 14 års ålder hände något avgörande.

– Jag cyklade på en lastbil och slog i huvudet. Jag fick en rejäl hjärnskakning och förlorade hörseln på ena örat. Det är då jag blev så ensidig, brukar jag säga!

Hörselnedsättningen innebar att funderingarna på lärarbanan fick slås ur hågen.

I stället blev det så småningom studier i både historia, arkeologi och konsthistoria. Egentligen lockade historieämnet mest, men så var det alltså miljonprogrammet.

– På sextiotalet byggdes det överallt, och det var brist på arkeologer. Jag fick sommarjobb på utgrävningar i Mälardalen.

Vrakdykning

Det ledde till jobb på Karlskrona museum, som hade en marinarkeologisk inriktning. Så där lärde sig Berit Hall dyka för att utforska vrak. Tyvärr satte sviterna från cykelolyckan stopp för det.

– Jag tålde inte tryckskillnaderna utan fick huvudvärk.

Nå, hon hade ju dessutom träffat en göteborgare som hon var intresserad av, så det blev flytt till Västkusten och jobb på Arkeologiska museet i Göteborg, senare en del av Stadsmuseet.

– Hans familj hade en tomt i Vallda, så vi byggde hus där.

Och det är där, på den för dagen soliga uteplatsen, vi samtalar. Tomten vetter mot vild natur, men det går en liten stig upp för backen.

– Den går till huset intill, där bor min dotter! Väldigt praktiskt, särskilt när jag var barnvakt för barnbarnen...

På museet blev hon en av initiativtagarna till ett tvärvetenskapligt projekt där den gamla gården Björsjöås i nordöstra Göteborg kartlades på tvären och ledden. Biologer, historiker, arkeologer och kemister gav var sin bild av hur folk levt på platsen genom århundradena.

– Mycket lärorikt för naturvetare och humanister att arbeta ihop. Det blev flera böcker, och en av dem min doktorsavhandling, berättar Berit Hall.

– Jag drev dessutom att vi skulle göra en populärvetenskaplig bok om gården som vi kallade Gumman och forskarna.

Begriplig historia

Lusten att göra historien begriplig för folk ledde till fler projekt på museet, bland annat ett om stolar.

– Museet hade massor av stolar från olika samlingar, så vi satte samman utställning där vi förklarade varför de hamnat på museet.

På Stadsmuseet fick Berit Hall under åren många olika uppgifter: se till att fornlämningar inte skadades vid stadsplanering, utställningsverksamhet, grävjobb när fornborgar och järnåldersfält på Hisingen kartlades och mycket mer.

Alla denna kunskap var förstås ovärderlig när hon efter pensionen engagerade sig ideellt

– 2010 knallade jag in på hembygdsmuseet och undrade om det fanns något för mig att göra. Sen dess är jag fast där.

Berit Halls specialistkunskaper var välkomna både när det gällde katalogisering och utställningar, och hon har blivit en av stöttepelarna i museiverksamheten. Fast det höll på att ta slut för ett par år sedan.

–Jag hoppade av, dels för att jag varit med om museiflytt förut och vet hur slitsamt det är, dels för att jag var sur på kommunen som visade kompakt ointresse för ett museum i centrum.

Och humör har hon, erkänner Berit.

– Jag kan få riktiga vredesutbrott, det fick min chef på Arkeologiska museet märka av. Fast det sker med flera års mellanrum....

Ny museilokal blev det trots allt till slut, även utan Berit Hall.

– Och de vägrade stryka mig som medarbetare, så nu är jag tillbaka igen. Det är roligt, det måste jag erkänna.

Nya utställningar

I höst är det nya utställningar på gång.

– Vi ska ha en om folkdräkter, och det passar ju bra eftersom jag har ett förflutet i Vallda folkdanslag.

Därmed glider vi in på alla de intressen hon har haft genom åren: brädspelsfantast, fågelskådning, blommor, Vallda hembygdsgille, historieföreläsningar och släktforskning. Det sistnämnda får Berit att gå igång rejält, och hon berättar om sin farfar som enligt hans egen historia jobbat sig runt i hela världen, och varit med om otroliga äventyr.

När jag påpekar att han närmast liknar skrönan om 100-åringen som klev ut genom ett fönster, tittar Berit Hall med ett leende på mig.

– Du tror inte det är sant?

Jo,jo, det är klart. Man får ju lita på en erfaren historiker och arkeolog.