Allvar eller komik under en filt, det är frågan

Av Christina Wagner

Det är så lätt att duka under för allt elände just nu, känns som det varit det under lång tid. Pandemin låg som en grå filt över axlarna i nästan två års tid och fick till och med klimatfrågan att blekna tillfälligt.

När det äntligen lättade bestämde någon rastlös galning sig för krig för vilken gång i världshistorien vet jag inte. Uppgivet skrattar jag åt eländet, och tänker på komiker som Chaplin vars fantastiska film Diktatorn är ett lysande exempel på hur det går att skratta åt galenskap på 30- och 40-talet. Kanske får vi se liknande exempel på samtida elände? Det ser jag fram emot. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är ju före detta komiker.

Som ödets ironi har jag just varit sjuk i covid, något jag lyckats undvika hela tiden fram tills nu under samma grå filt jag nyss nämnde. Sent ska syndaren vakna heter det ju, jag hostade och tackade min lyckliga stjärna för vaccinationsmöjligheten som finns här i landet.
Plöjde så serier och film för att tänka på annat, den här gången i soffan med en annan filt över benen och en tekopp i ena näven och i sällskap av min tillika sjuke man med likadana attribut. Vi såg nya Batman, We own this city, Westworld. Herregud, vilket elände, lyckligtvis fiktivt sådant.

Jag funderar på när jag skrattade ordentligt senast. På jobbet vet jag, de har en härlig vardagshumor, kollegorna. Min dotter, när hon senast parodierade berättarrösten från serien Clark. Som för övrigt är en kul serie, man får inte läsa in för mycket av dåtidens allvar. Eller sanning heller för den delen. På SVT levererar Varan-TV, sms-konversationen om sonen med underskåp har redan skrivit in sig i historieböckerna.

En klassiker hemma för att få bukt med den grå filten är annars Big Bang Theory. En typisk vardagskväll avslutas alltid med två avsnitt på raken, det finns alltid något som fortfarande håller trots att vi plöjt serien fem, sex gånger. Men då ska det ska erkännas att jag ingår i konceptet, eftersom resten av familjen har roligt åt mig när jag skrattar. Ett betydligt mörkare exempel, som får mig att skratta så tårarna rinner, är Ricky Gervais serie Afterlife. Den mannen kan krama det bästa ur sin grå filt.