En mysig och fridfull jul?

KRÖNIKA. Visst är det roligt att få paket! Men det är inte så viktigt längre. Annat var det när man var liten. Den där alldeles speciella känslan av förväntan när man vaknade upp på julafton med förhoppning om att tomten skulle ha levererat den där hett efterlängtade leksaken. Och sedan glädjen om ens önskan gick i uppfyllelse.

 

Numera är det förstås roligare att ge. Om man nu överhuvudtaget ska byta julklappar. Jag tycker det är rätt svårt att vara kreativ i julhandeln. Det slutar inte sällan med ett rejält stresspåslag några dagar innan julafton och ett antal extra inköp som kanske inte alltid får mottagarens ögon att tindra… Men ibland blixtrar det till och då är det naturligtvis roligt att få ge bort något som verkligen passar en viss person, något som den personen behöver.

 

Julen är en traditionsrik högtid men det varierar verkligen hur folk firar jul. Jag tycker att veckorna innan jul är mysigast. Nu är inte jag den pyssliga typen i stil med Ernst men brukar ändå försöka mysa till det med ett gäng tomtar och levande ljus. Granen är också en viktig mysfaktor. Plastgranen är sedan länge förpassad till de sälla jaktmarkerna. I år har flera i familjen dessutom fått vara med vid graninköpet efter att ha dömt ut tidigare års inköp som för små, för glesa och för fula...

 

För många är maten ett viktigt inslag i julfirandet. Det är väldigt spännande att höra om andras traditioner, vilka som inte går att rucka på och hur andra blir uppluckrade eller till och med slopade med åren. När jag var liten åt vi till exempel julbord på dagen och kalkon på kvällen. Sedan var man ganska mätt… Numera har vi skippat kalkonen och försöker varje år att dra ner på antal rätter på julbordet. Det går så där. Vissa rätter är mer eller mindre obligatoriska och andra har av naturliga skäl tillkommit. Fler gröna rätter har smugit sig in på julbordet eftersom det finns flera vegetarianer i familjen.

 

Numera firar vi också jul i lite olika konstellationer. Som för många andra kretsar julafton om före och efter Kalle Anka. Men det är inte längre solklart när tomten ska komma. Det handlar mer om logistik: vem ska äta var, när, hur, med vilka och hur lång tid kan det tänkas ta? Drömmen vore att samla alla inblandade på ett och samma ställe. Och dessutom vid samma tidpunkt. För visst är det gemenskap julen egentligen borde handla om?

God jul!