Edit och Lars får äntligen ses igen
Det gick från en dag till en annan. Efter att ha varit gifta i nästan 50 år fick Edit och Lars Larsson inte längre träffas, när det infördes besöksförbud på äldreboendena i kommunen.
Nu kan de ses igen, i säkerhet bakom plexiglas.
Vickans vård och omsorgboende är ett av de två boenden där man testat säkra mötesplatser bakom plexiglas. Lars och Edit Larsson var först ut att ses, när skärmen kom upp.
– Du börjar bli lite långhårig, hur långt är det egentligen i nacken?
Edit Larsson tittar på maken genom plexiglaset och den tjocka, gråa kalufsen som börjar bli både lite lång och lockig.
Den gråmulna himlen har gett vika och solen skiner i trädgården bakom Vickans äldreboende i Onsala.
– Vi var så ivriga när det bestämdes att man skulle testa mötesplatser bakom plexiglas, att vi blev ett av de två boenden där det sattes upp först, säger Inger Bergstedt, verksamhetschef på Vickans vård- och omsorgsboende.
Mellan varje besök spritas både skärm och alla andra ytor av.
Första mötet
Det första mötet ägde rum redan i fredags, då var det också Edit och Lars som sågs. Nu fick de ett extramöte, för att Norra Halland ville komma för att prata och fota.
– När vi sågs i fredags förmiddag så tittade vi på varandra och så sa vi hej till varandra. Och att det är så roligt att se dig, säger Edit medan rösten börjar stocka sig.
Lars har bott helt på Vickan sedan oktober förra året. Innan det hade han växelvård där under ett par år. Huset de bodde i tillsammans ligger precis bredvid och för Edit har det varit en vana att gå och hälsa på varannan dag. De har suttit och pratat, druckit kaffe ute i trädgården eller inne på avdelningen om det varit dåligt väder.
Sedan kom coronan.
– Vi har ju varit ifrån varandra tidigare också, med då var det för att Lasse reste i jobbet och kunde vara borta i ett par veckor. Men efter det kom han ju alltid hem igen, säger Edit.
Acceptera situationen
De har pratats vid varje kväll sedan besöksförbudet infördes på vård- och omsorgsboendet.
– Personalen är så fin och hjälper till med telefonen, säger Edit.
Vid ett tillfälle har de också setts.
– När jag körde förbi Vickan en dag satt Lasse utanför, tillsammans med en till. Då kastade jag mig ur bilen och så stod vi och pratade på långt avstånd!
De senaste månaderna har Edit och Lars Larsson pratat med varandra i telefon varje kväll. Nu kan de äntligen sis igen också.
Det har varit annorlunda, och det har varit tufft. Men nu, med Edit och Lars på varsin sida av den flyttbara träramen med överlappande plastskivor är allt bättre igen.
– Det är klart att det har varit svårt. Men det är bara att acceptera situationen. Så här är det. Mycket annat kan man inte göra, säger Edit.
Att Lars är nöjd med att kunna se sin Edit igen är också tydligt.
– Det känns behagligt, säger han.
Vara flexibla
Vickan har lagt upp ett system där boende på en avdelning per vecka kan möta sina anhöriga vid skärmen. Det innebär att det går att ses minst var tredje vecka.
– Men vi har sagt att vi kommer att vara flexibla om man vill ses vid speciella tillfällen som födelsedagar, säger Inger Bergstedt.
Enligt Helene Ljungqvist, enhetschef boende har man valt att bygga särskilda mötesplatser med plexiglas, istället för att enbart ses utomhus på ett par meters avstånd, eftersom det innebär en tydlig avgränsning som gör det lättare att hålla distansen.
– Det innebär också ett utökat skydd, säger hon.