Detta har inte börjat nu, utan pågått länge, eftersom striden om barnens rättigheter började på 80-talet. Då lades sträckan av skolskjuts om, så att Ölmanäsbarnen slapp att åka härifrån över en järnvägsövergång utan bommar i Lekarekulle till Kläppa och en övergång till innan skolan.
Vi kände en lättnad då, att något hände på rätt väg, vi hade inte valt att bo på östra sidan av järnvägen.
Så en liten undran, nu när järnvägen slopats genom Åsa, så har en cykelbana anlagts från den nya stationen till samhället. Varför kan inte en cykelbana anläggas från Ölmanäs ner till Åsa? Och angående kurvan i Gårda: den var planerad att läggas om och gå en annan sträckning, blev det nedlagt?
För den tilltänkta skolvägen som kommunen föreslagit är under all kritik, innan den tilltänkta ”genvägen” så är där en högerkurva med lite skymd sikt, genvägen är gropig, stenig, efter regn stora vattenpölar som på vintern blir till is. Inget underhåll vintertid, den ansluter till Jutegårdsvägen som är smal även för biltrafiken samt saknar vägbelysning. Hur är det tänkt där? Barnens säkerhet går i första hand oavsett ålder.
Vad ska nu fattiga och sedliga ungdomar göra?
"Får inte öppna en salong till innan jag kan åka på en håll käften-resa"
✔ Han underkänns ✔ En får toppbetyg ✔ "En supertalang"
Strax innan pandemin bröt ut och stängde världen tog familjen ett stort beslut. De bestämde sig för att lämna USA och flytta till Sverige. Nu bor de sedan sex år tillbaka vid havet i Åsa. – Jag är så tacksam för att vi flyttade, säger Emily Bender Petrov.




