Brev till en ovän

Kära Corona!

Nej förresten, du är verkligen inte kär, det är bara enligt konvenansen man ska börja ett brev så.

Kär är det minsta du är, hur vackert kungligt ditt namn än klingar. Du är fruktansvärd, förfärlig och förhatlig. Men jag skriver ändå till dig, för jag vill säga, att du är det nog! Du har härjat tillräckligt. Budskapet har nått fram.

Vi vet att du är allsmäktig och stark, grymmare än alla diktatorer och härförare vi människor någonsin har sett. Du har slagit ut nästan allt av arbete, gemenskap och positiva upplevelser hos oss människor. Och nu berövar du oss, på vår del av jordklotet, mycket av det fina under den härliga sommar vi längtar efter resten av året. Du slår till blint och saknar all form av empati. Att du själv inte ens har ett liv utan bara lever på oss människor är särskilt hänsynslöst. Känns det verkligen bra för dig?

Vad har du egentligen att vinna i detta krig? För visst är det ett krig, ett grymt sådant. Vad är du ute efter, när du dödar hej vilt? Leker du Ragnarök? Du har visat din kraft och det borde räcka. Det är dags att du drar dig tillbaka. Ingen tycker om dig, ingen vill ha med dig att göra och då har du inget här att hämta. Du bara far fram som ett jehu utan mening och mål. Någon idé bakom ditt herravälde över jorden har du inte deklarerat. Det borde du faktiskt ha gjort. Sådant hör till god ton även i konflikter.

Du agerar över hela jorden och är stor i handling, även om du själv är mikroskopisk, och då borde du ta ansvar för din kraft och likt en annan världsgigant, Google, som vi ibland fruktar, lägga fast ord som: ”Do the right thing and don’t be evil, and if you see something that you think isn’t right – speak up!” (Gör det rätta och visa ingen ondska, och höj din röst, om du upptäcker något, som du inte tycker är rätt). Du är så långt därifrån någon vara kan, och du har mycket att lära, för just nu gör du ingenting rätt. Men det är dags att göra det. De lättnader våra liv nu får så smått är inte din förtjänst. De kommer bara för att dina eskapader inte ska skapa värre ekonomiskt kaos än de redan gjort. För dig är det hög tid att retirera, begrunda vad du ställt till med, lämna oss ifred och hitta någon undanskymd plats för dig själv, där du ingen kan nå. Först då kan vi sluta fred!

 

Underdånigast
Ingrid Höglind, hemisolerad

PS Fast frågan är om vi vågar sluta fred med dig. Skulle du hålla ett avtal? Du verkar inte vara någon att lita på. Vår strategi måste förmodligen vara att satsa på att forskningen hittar ett vaccin, som kan förgöra dig. Det är nog först då vi kan räkna med att du försvinner och aldrig kommer åter. DS