20 Augusti 2019 09:45 | Julia Sandstén Vikberg

Mannen har långt, yvigt hår, glasögon, och bär en lång mantel. Det är en man som jag gång på gång möter när jag går hem från jobbet. Samma tid och på samma plats. I alla sorters väder: sol, regn och mulet. Varje gång bär han samma mantel. Jag kan inte låta bli att fundera om honom. Vem är han? Och framför allt, varför bär han en mantel?  

Han får mig att minnas de första kapitlen i Harry Potter böckerna då Harrys morbror reagerar på att så många människor runt om i staden plötsligt bar mantlar. Är det så att mannen jag möter också är en trollkarl? Kanske. Eller lite mer realistiskt; han kanske är skådespelare i en pjäs som utspelar sig på medeltiden och tar med sin medeltidsmantel hem från jobbet. Det skulle självklart också kunna vara så att han bara vill bära en mantel. Han har hittat ett praktiskt, varmt plagg som han gillar och som han därför bär. Punkt slut. Han struntar i hur andra uppfattar honom. 

Säkert är i alla fall att han skulle bli förvånad om han visste hur mycket jag har funderat över honom. Undra om han ens har lagt märke till mig eller om jag bara är en av alla de personer som han dagligen passerar och inte lägger på minnet. Han är inte den enda som jag funderar på. Butiksbiträdet i matvaruaffären som jag dagligen handlar föreställer jag mig har tre barn, bor i en lägenhet inrett i Shabby chic-stil och gillar att shoppa på sin fritid.  

Det här får mig att fundera över om andra gör samma sak gällande mig. Vad föreställer sig andra om mitt liv? Vem ser jag ut att vara? Troligen är andras bild av mig helt felaktig, eller? En gång tidigare i sommar kom det fram en person till mig, som inte hade hört mig prata, och frågade om jag kom från norra Sverige. 
– Du ser norrländsk ut. Du ser ut som hon Charlotte kalla, sa han som förklaring.
Gör jag? Han hade i alla fall rätt. Fast troligen säger det ändå inte så mycket om mig som person och om mitt liv. 

Att måla upp bilder över andras liv är något som jag ofta gör, medvetet eller omedvetet. Det är något som jag tror att de flesta gör. Viktigt tror jag i alla fall är, att man är medveten om att man troligen är helt ute och cyklar och öppen för att ändra sina föreställningar. Jag kanske kommer få jättemånga kommentarer nu om att mantlar är ett jättevanligt plagg som till och med ligger i modet nu och att mannen som jag möter troligen bara är en helt vanlig man. Det är mycket möjligt.