03 Juni 2021 17:00 | Ann Kristin Ekman

Det är inte så vansinnigt spännande just nu, så är det ju bara. Hemma hos mig syns det tydligast på fönsterbrädan. Plötsligt har jag börjat ta sticklingar, plantera om och dela på mina stackars plantor bara för att ha något att göra. Jag har inte en susning om vad jag sysslar med, men tänker att de stackars växterna i alla fall inte tar skada av det.
Möjligen har jag fel, men då får de faktiskt bara gilla läget. Jag vägrar trots allt att bli mästrad i mitt eget hem av lite blommor och blad.

Men även om mina plantor får stå ut med lite återkommande flyttstress, i förhållande till vad andra sysslar med tycker jag det är rätt sansat. Experimenten som försiggår i diverse kök anar jag är än värre.
Bubbelkompisen bestämde sig till exempel för att bjuda på middag. Hela tre personer blir vi, och så en hund. Det senare är väl mer eller mindre standard efter det här året.
Som ren försiktighetsåtgärd har vi också fått veta kvällens paradrätt i förväg:
Lax under ett täcke av ostbågar.

Receptet valsar visst runt för fullt bland kollegerna på kompisens jobb. Och det ska enligt ryktet vara jättegott.
Själv är jag ju i mångt och mycket traditionalist. Var sak på sin plats liksom. Inte minst när det kommer till mat. Det är till exempel inte ett riktigt julbord utan den saltade och torkade fårfiolen med murkelstuvning till.
Snacks på fisken? Det är svårt att släppa tanken på lök på laxen. Detta trots att den senare enligt samma recept ska vara rostad och blandas ner i potatissalladen.

Vi har i alla fall en plan. En riktigt klassisk trestegsraket.
1. Skrapa ostbågarna åt sidan. Lax bara klädd i sig själv brukar ju också vara gott.
2. Bjussa hunden på ett skrovmål och hämta en ny omgång mat från en av de tre restaurangerna med take away som ligger inom 500 meters avstånd.
3. Vin! Mycket vin med bubblor i. Det räddar det mesta, så är det ju bara.

Sedan finns naturligtvis det där fjärde alternativet också. Det kan ju faktiskt visa sig att lax tillsammans med ostbågar är riktigt, riktigt gott. I sådana fall är det väl jag som får äta upp den här krönikan i tid och evigheter.