Som uska (undersköterska) med all delegering får man numera springa på ibland tre avdelningar förutom sin egna med insulin, medicin mm. Själv står man på sin avdelning med två vikarier utan utbildning och delegering, vissa kan inte ens sätta på en diskmaskin. Man får vara som en bläckfisk fast ändå räcker inte armarna till. Skall det vara så här?
Det funkar inte att ta in vem som helst bara för att dom har två ben, det krävs lite mer än så att sköta och ta hand om våra äldre. Man pratar så fint om att uskor behövs, är det så man höjer vår status?



Tydligt är att man inte behöver kunna någonting inte ens behöva känna våra boende för dom bryr sig inte eller? Om det är några som bryr sig om vem som kommer så är det våra gamla och framförallt demenssjuka som är mer känsliga för vem som hjälper dom. Att man skall duka av borden, torka av och slänga sopor verkar inte heller komma naturligt för många så inte heller att man lägger smutsiga kläder i tvätten.



Detta är småsaker som vi får ta efter det som inte andra gör, spelar ingen roll om vi har mobiler som skall vara så patientsäkra vilket dom inte är för det fattas hälften av alla uppgifter som skall göras. Om jag har 34 insatser på en dag så kan du lägga till 25, och varför skall det gå en person och få lön för nåt dom inte gör som jag ändå får göra i slutändan? Om det inte händer nåt NU så kommer flera av oss att kollapsa totalt, orkar inte längre.
Trött och slutkört uska i Kungsbacka kommun.