”Trygghetsteam borde fånga upp unga”

Antalet orosanmälningar som polisen gör, har i år ökat med 130 procent.

– Många av ungdomarna har redan insatser, det känns verkligen som ett misslyckande, säger kommunpolis Anna Lindqvist.

Personal som arbetar inom polis, skola, hälsa- och sjukvård är enligt socialtjänstlagen skyldiga att anmäla om det finns misstanke om att ett barn (0-18 år) far illa eller riskerar att falla illa, en så kallad Sol14 anmälan. Anmälan kommer till Socialtjänsten som tar ställning om man ska gå vidare eller inte.

Förra året gjorde polisen i Kungsbacka 21 sådana anmälningar. Den första november i år, var siffran redan uppe i 49 stycken, en ökning med 130 procent.

– Vi kanske har sänkt tröskeln lite för vad vi anser vara i riskzonen. Men det är tyvärr vanligt att vi påträffar ungdomar på fel plats vid fel tidpunkt. En 12-åringen ska inte hänga utanför Fyren klockan 01 tillsammans med olämpliga personer, säger Anna Lindqvist.

En orosanmälan innebär inte att man är misstänkt för något brott. Flera av anmälningarna kan dessutom handla om samma person.

– Vi kanske vet att en ungdom använder narkotika och skriver en anmälan, skolan gör likadant. Alla som har insyn i att ett barn far illa, ska göra det. De gör att socialtjänsten får information från flera håll. Det hjälper också föräldrar som kanske inte förstår att de har ett barn i riskzonen, säger Anna Lindqvist.

Polisen skriver även en orosanmälan om en ungdom om föräldrar ertappats med narkotika, eller kör berusade med barn i bilen. Det kan även handla om att barnets hemmiljö är olämplig.

– Många föräldrar blir vansinniga över anmälningarna eller är rädda för att barnet ska hamna i socialtjänstens register. Men vi möter också föräldrar som är tacksamma för varje orosanmälan, eftersom de kan få hjälp, säger Anna Lindqvist.

När polisen skickat Sol14-anmälan till socialtjänsten, är deras uppdrag slut. På grund av sekretess kan de i sin tur inte få en återkoppling i om eller hur socialtjänsten gått vidare med anmälan.

– Många av barnen som vi skriver på har redan insatser från socialtjänsten och är med i SSPF  (samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid), ändå möter vi dem igen i olika riskzoner. Då känns det helt klart som vi har misslyckats, säger Anna Lindqvist.

Det kan också handla om ungdomar som faktiskt inte får komma hem förrän sent på dygnet.

– En del av de nyanlända bor många personer i ett litet rum och blir tillsagda att inte komma hem förrän de yngre syskonen har somnat. I andra familjer får barn inte komma hem för att de anses störande. Då sitter de ute sent vid Fyren och Kungsmässan där de i alla fall kan värma sig, säger Anna Lindqvist.

Hon menar att det behövs fler engagerade vuxna som arbetar med ungdomar, framförallt under kvällar och helger. Nattvandrarna och polisens volontärer möter många ungdomar som söker vuxenkontakt och stöd.

– Enligt socialtjänstlagen ska man jobba brottsförebyggande och uppsökande. Vi måste vara där ungdomarna är, inte tro att de ska komma till fritidsgårdarna bara. Vad har ungdomarna för behov? säger hon.

Vad behöver ungdomarna?

– Att någon lyssnar på dem. Jag fick höra av en nattvandrare om en kille som berättade att han inte ville leva längre. Han hade inget stöd hemifrån och upplevde att ingen hinner med honom. Då önskar jag att det fanns ett trygghetsteam som direkt kunde fånga upp honom. Inte att man ska vänta till kontorstid och att socialtjänsten ska se en orosanmälan som kan ta dagar att följa upp, säger Anna Lindqvist.

 

Läs även: Orosanmälningar ökar dramatiskt