"Träna upp källkritiken"

Fake news.

Uttrycket snurrar runt som ett mantra sedan den amerikanska presidentvalskampanjen i fjol.

Och visst finns det mycket på nätet som inte är sant. Därför är källkritik viktigare än någonsin.

– Det går att träna upp sitt källkritiska tänkande.
Det säger Jack Werner, frilansjournalist och en av grundarna till Metros Viralgranskaren. I förra veckan besökte han Kungsbacka för att tala om vandringssägner på nätet på Fyren. Innan dess haffade Norra Halland honom för ett samtal om källkritik i samband med valet.

I takt med att utbudet av informationskällor blir allt fler och nätets algoritmer förstärker väggarna i filterbubblorna, läggs ett allt större ansvar på den enskilde individen att faktiskt fundera på om det som sägs, hörs eller visas är sant eller inte.

–  Vi är mer välvilligt inställda till det som passar överens med våra egna åsikter, där vi blir bekräftade. Vår hjärna är inställd på att fungera på det viset, påpekar Jack Werner.

Hans tips är att under en vecka låta bli alla politiska diskussioner och istället aktivt vända lyktan mot sig själv. Istället för att ifrågasätta och skärskåda vad motparten tycker, ska de frågorna riktas mot de egna åsikterna och den egna sakframställan.

 – Men steg ett är ödmjukhet och att inse att det kan vara så att man faktiskt har fel.

Steg två är att fundera på vem det är som levererar nyheten och hur trovärdig källan faktiskt är. Bara för att en okänd Lars publicerat något på Facebook, innebär det inte per automatik att det är sant. Om en oetablerad nättidning är enda källan till att Jimmie Åkesson avgått, kan det till exempel vara värt att tänka ett varv till.

– Om det varit sant, hade det varit ute på jättemånga håll.  

Själv brukar Jack Werner hålla ett extra öga på anekdoter.

– Det är anekdoterna vi kommer ihåg och sprider, inte de enstaka faktauppgifterna. Om du kan slå tillbaka mot anekdoten, kommer du också åt felaktig fakta bakom.

Mycket av den felaktiga faktan sprids i dag över internet. Det är också nätet som är den bästa vägen att avslöja den.

Anekdoter följer ofta samma mall och kan till och med behålla exakt samma formuleringar i decennier. Ett sätt att försöka spåra dem kan därför vara att helt enkelt googla på en specifik formulering. Det samma gäller om man vill försöka ta reda på varifrån en viss uppgift ursprungligen kommer.

– Ju mer specifik formulering, desto bättre.

Men det är inte bara text som går att spåra bakåt. Detsamma gäller för bilder, vilket lättast görs genom en omvänd bildsökning, reversed image search på Google. 

Samtidigt räcker nätets sökfunktioner bara till viss del i det källkritiska arbetet. Bilder som inte är publicerade tidigare går inte att spåra till andra sammanhang och tekniken att läppsynka filmer finslipas allt mer. I somras cirkulerade till exempel en film med USA:s förre president Obama, skapad i datorn så att det såg ut som att han sa något han aldrig sagt.

– Tekniken har funnits ett tag. Det är till exempel så man gör reklamfilmer där samma kändis sedan talar på 15 olika språk.

När Photoshop kom på 1990-talet blev det lättare att enkelt redigera bilder vilket även innebar en del felsteg. Bland annat finns det ett klassiskt exempel med en bild från en oroshärd i Afrika. En tidning hade redigerat bort en röd drickaback eftersom den stal fokus i bilden, en annan lämnat originalbilden som den var. Det ledde till en etisk debatt om att inte redigera bort eller till något i nyhetsbilder, även om tekniken gjort det möjligt.

– Möjligheterna som uppstod då var en vattendelare, på samma sätt som tekniken att göra falska filmer kan bli det nu, tror Jack Werner.