Kommunen får bakläxa för skolskjutsbeslut

Två domar om skolskjuts går emot kommunen som nu kan tvingas behandla ett stort antal ansökningar på nytt.

– Vi som överklagat borde få tillfälliga busskort under tiden kommunen gör om sina utredningar, säger Maria Grunditz i Åsa.

126 skolskjutsbeslut i Kungsbacka har överklagats av olika skäl. 71 fall rör Åsaskolan, där föräldrar anser att Ölmanäs ringväg är alldeles för farlig för att användas som skolväg för små barn.

Kommunen har avvisat deras klagomål, så fallen har hamnat i förvaltningsrätten. Två fall av mer principiell art har nu avgjorts, och domstolen underkänner kommunens sätt att resonera i båda fallen.

Det ena fallet gäller ett barn i Vallda, som visserligen bor för nära skolan, men där föräldrarna anser att skolvägen är för farlig för deras tioåring.

Kommunens utredare hävdar att man tagit hänsyn till både ålder, trafik, gatubelysning och andra faktorer, och att vägen är trafiksäker.

Men domstolen är inte nöjd: kommunens svar är för allmänt hållet och det redovisas ingen utredning för just det här barnet.

”Utan tillgång till individuell bedömning av de lokala trafikförhållandena kan domstolen inte ta ställning…”.

Så nu tvingas kommunen fatta ett nytt beslut, som i sin tur kan överklagas och behandlas av domstol. Det innebär inte att föräldrarna får rätt, men det lär inte finnas några avgöranden förrän nästa år. Och eftersom förvaltningen använt liknande formuleringar i många fall, lär domstolen skicka mängder av ärenden i retur.

– Man kan ju fråga sig vad förvaltningen har för kompetens att göra trafikbedömningar. Vi som överklagat borde få tillfälliga busskort under tiden kommunen gör om sina utredningar, säger Maria Grunditz, en av de föräldrar i Åsa som överklagat.

Förvaltningschef Maria Andersson vill inte spekulera i hur många fall det gäller.

– Vi får lära oss så mycket som möjligt av domen så vi inte hamnar i den situationen igen, och göra om så fort som möjligt. Det finns ingen anledning att dra ut på tiden.

Några tillfälliga busskort blir det dock inte.

– Nej, det blir orättvist mot dem som valt att inte överklaga. Vi kan inte bara lyssna på dem som hört av sig, säger Maria Andersson.

Den andra domen handlar om ett fall där kommunen hävdade att familjen bodde strax innanför gränsen på 3 ,0 kilometer. Men när föräldrarna mätte fick de avståndet 3,1 km.

Kommunen medgav då att det kunde hända att vissa hushåll hamnade ”på fel sida” när man drog upp gränserna, men att det var zonen som gällde.

Fel slår domstolen fast. Att zonerna kan vara generösare än regeln 3,0 km är okej, men inte strängare. Eleven får alltså rätt till skolskjuts.

Borde inte kommunen ha lite säkerhetsmarginal?

– Jag förstår åsikten, men nej, det är 3,0 kilometer exakt som gäller. I det här fallet har vi gjort fel, säger förvaltningschef Maria Andersson.