NYHETER 2017-07-13 KL. 07:28

I sjuan gick allt över styr

I sjuan gick allt över styr

TV-klipp och nyheter

 

Mamman: föräldrar måste våga prata om droger


Johan har aldrig varit den som suttit stilla och följt alla regler. Men när han började sjuan gick det helt överstyr – en mardröm för varje förälder. 


– Han rymde, försvann till Göteborgs förorter och hamnade med ett gäng som hängde vid Kungsmässan. Vi upptäckte dessutom att han testat droger, säger hans mamma Elisabeth.


De första åren med Johan* var tuffa.

– Jag minns knappt småbarnstiden, han var ett otroligt energiknippe som aldrig var still… jag tror aldrig jag sov mer än 20 minuter åt gången. 

Så småningom fick Johan en ”bokstavsdiagnos” och de utmattade föräldrarna hoppades på stöd av Barn- och ungdomspsykiatrin. Tyvärr visade sig medicinera inte ha någon positiv effekt, snarare negativ med ännu mer humörsvängningar och sömnlöshet. Man hade ingen annan behandling att erbjuda, så föräldrarna fick kämpa vidare. 

– Skolan förstod så småningom vikten av extra resurser, även om det har krävts massor av tjat och jobb för att ha en bra dialog med lärare och ledning, något som har gått upp och ner under åren, säger Elisabeth.


Snorvalp


Men förra sommaren accelererade problemen. 

– Det som vi först tolkat som ganska oskyldig tonårstrots blev plötsligt en 14-årig snorvalp i svarta kläder och hoodtröja som började hänga utanför Kungsmässan, ”Donken” och i p-huset. 


Enligt Elisabeth kan det vara 10-30 ungdomar som i olika grupperingar rör sig runt i stan. 

– Då fanns det några som kallades ”luffarna”, men jag vet inte om just den grupperingen finns kvar, det är lösa grupper som kommer och går. Där förekommer allt möjligt, småhyss, rökning, föräldrafria fester med alkohol och droger, småkriminalitet och allmänt stök. 


Hon och hennes man satte upp strikta regler och försökte hålla koll. Men det var svårt.

– Vid ett tillfälle kunde vi spåra honom via telefonen till olika förorter i Göteborg. En morgon i augusti var sängen tom – han hade rymt utan att säga ett ord. 


Relationen rasade samman och till slut fick de be socialen om hjälp. Deras son tvångsomhändertogs och fick i höstas bo ett par månader på ett jourhem.

– Det var ångestfyllt att fatta det beslutet, inte minst som vi samtidigt läste Norra Hallands artiklar om ett förfärligt familjehem. Men det var nödvändigt om vi skulle överleva som familj och det känns som det blev en vändpunkt. Han verkade inse att det inte bara var morsan och farsan som var dumma i huvudet.


I samma veva förstod de att han provat droger. 

– Han hade rökt något ”brunt” så vi antog att det var cannabis. Det fanns folk runt Kungsmässan som kunde fixa sånt. I hans version var det bara en gång, med vi såg omedelbart till att han fick gå på drogtester hos socialen sex veckor i rad.


Det verkade lugnt och de hittade inga spår av droger. Efter jourhemstiden verkade Johan inte riktigt så besatt av gängen på Kungsmässan längre. Kanske var krisen över?

– Men på jullovet sprack det. Han rökte cannabis igen. Loven är svåra när man inte har skolan som sammanhållande ram och med mycket ledig tid att träffa fel folk. 


Tvekade aldrig

Det blev nya drogtester via socialen. Elisabeth och hennes man tvekade aldrig att anmäla drogbruket till socialtjänst och till skolan. 

– Nej, vi har varit väldigt tydliga med att vi aldrig tänker hålla tyst om droger. Vill han övernatta är det självklart samtal med de andra föräldrarna och tydliga överenskommelser. Jag tror också det är bra att barn vet om den dialogen, säger Elisabeth. 


Varit tufft

Hon har under den här tiden fått frågan hur man kan anmäla sitt eget barn? Och det är klart att det varit tufft, men det går inte låtsas som om problemet löser sig själv. 

– Det har förstås varit konflikter ibland. Vi försöker få honom att se vilken skillnad det är när han är hemma och för det mesta är en glad och nöjd kille, mot när han hängt för länge med fel folk och blir destruktiv och arg.


Elisabeth menar att det är viktigt att berätta om sina erfarenheter.

– Det är så många föräldrar som är naiva och tänker ”det händer inte oss”. Men risker är att man står där med lång näsa och stora problem. Det gäller att försöka göra något innan det händer. Det är ju min personliga erfarenhet. 

– Det är så lite som krävs för att något fruktansvärt ska hända. En liten kommentar från en ”cool” kompis, så nappar man på det och gör något tokigt. Det är så många unga som mår dåligt. Under den här tiden har vi fått höra om ungar som försökt ta livet av sig eller skadat sig själva. Många av ungdomarna litar inte heller på vuxna, utan ventilerar sin ångest och en frustration med sina vänner, som får ett jättetungt ansvar och i sin tur blir frustrerade. De upplever en maktlöshet och börjar själva med självskadebeteende. En ond cirkel som är svår att bryta. 


Både bra och dåligt

Elisabeth har både bra och dåligt att säga om det stöd familjen fått från socialen. 

– Familjebehandlarna har funkat jättebra både för Johan och för oss, där vi kunnat reda ut lite av trasslet i tankarna och den känslan av maktlöshet och frustration vi känt.

– Däremot har det varit svårt att få en stabil och bra kontakt/dialog med socialsekreterarna. De byts hela tiden, ingen har vi haft längre än två månader. Det är ohyggligt hög omsättning. Man tvingas ständigt blotta sig för en ny person, och man upplever att de har en väldig makt. Det känns viktigt att formulera sig på rätt sätt annars kan de fatta beslut över ens huvud och placera ens barn var som helst i Sverige. Känslan att stå helt blottad för en annan person som ”i alla lägen vill ert barns bästa” är en läskig känsla, men ibland det bästa alternativet för att bryta en ond spiral.


 


 


Ökar tillgängligheten efter kritik från skola,  polis och föräldrar


Kritiken har kommit från skola, polis och föräldrar. Kontakten med socialtjänsten upplevs som omständlig och det är både svårt och tar tid att få hjälp.

– Det är en svår balansgång, men vi försöker nu möta upp behovet med ökad tillgänglighet, säger Frida Atterstam, enhetschef för missbruksenheten. 


Det var förra månaden som beslutet togs om att öka tillgängligheten för unga och föräldrar att få hjälp i frågor som rör narkotika och missbruk. Problemet har legat i lagstiftningen, menar man.

– Reglerna är väldigt tydliga vad de gäller ungdomar (som socialtjänsten räknar att man är upp till 20 år) och socialtjänsten är skyldig att göra en skyddsbedöming, säger Frida Atterstam.


Skyddsbedömningen ska ske skyndsamt, och vara vägledande i om man sedan inleder en utredning, eller vilken form av stöd som ska ges. Men oroliga föräldrar vill gärna ha hjälp på dagen. Att tvingas vänta på en tid när man misstänker eller har ertappat sin tonåring med narkotika, är svårt och flera föräldrar som Norra Halland pratat med, berättar att de fått vänta flera veckor på att ens få en tid.


Ingen bedömning krävs

–  Vi har satt nya rutiner ganska nyligen. Innan har man behövt gå igenom en utredning och fatta beslut om insats och det tar ju tid. Men nu har vi sagt att vi kan betrakta hjälp tre till fem gånger som en rådgivande insats. Då krävs ingen bedömning, säger Frida Atterstam.

Behöver familjen eller ungdomen mer hjälp än så, kan man inleda en utredning. Men då är man redan inne i rullorna och processen kan upplevas som lättare. 


– Skola, polis eller förälder kan alltid göra en orosanmälan, och då görs en snabb skyddsbedömning och man kan erbjudas samtal direkt, säger Atterstam.


Men så här har det ju inte fungerat?

– Nej, vi är inte nöjda heller men har varit i händerna på Socialstyrelsen. De har varit väldigt tydliga med att man inte får ge behandlande insatser utan en utredning och beslut. Det vi har gjort nu är att jobba lite med definitionen av behandling. Vi ger rådgivande insatser.


Varför har det tagit sån tid? Snabb hjälp har efterfrågats av både myndigheter och allmänhet i flera år.

– Jag skulle gissa på att en del handlar om att vi hade väldigt hög tillgänglighet för ett par år sedan, då man i princip kunde komma in från gatan och få insatser innan en utredning gjordes. Men IVO genomförde en tillsyn i Kungsbacka och gav skarp kritik för att det erbjöds stöd och behandling utan biståndsbedömning. Då stramades det upp ordentligt. 


Både skola och polis är kritiska och menar att det är svårt och tar tid att få kontakt eller hjälp från er?


– Det låter inte alls bra och så vill vi inte att det ska vara. Vi tar det på största allvar. Vi har två personer som endast har som uppgift att varje dag ta emot nya ärenden. De har jourtelefon varje dag mellan 9-16 och lyssnar av telefonsvararen. Det är ingen telefon som kopplas bort, alla ska kunna nå in. Vi behöver jobba på olika fronter, kanske finns det en policy hos skolan som inte är synkad med hur vi jobbar. Och vad det gäller polisen så säger vi att ta inte ifrån förädlarna hoppet. Det kanske är lite omständligt att ta sig in, och det gör vi något åt. Men Vändpunkten är en fantastisk verksamhet med professionella behandlare. 


Finns det nu möjlighet att göra ett drogtest på dagen man ringer?


– Man kan ringa till vår mottagningstelefon och så gör vi en skyddsbedömning om hur akut behovet är. Men man kan också köpa drogtester på internet. 


 


 


Tidigare delar:


Del 1 – Dyster drogstatistik för unga





droger1


Del 2 Dotterns narkotikabruk kom som en chock





droger2


Del 3 Skolkontrollerna




Del 4 Vändningen kom med polisanmälan




Del 5 Polisen på spaning efter unga med droger




 


 



TV-klipp och nyheter

Utsatt jobb – men Krister trivs med att vara polis
NYHETER 2024-03-29 KL. 09:00
Premium

Utsatt jobb – men Krister trivs med att vara polis

Samarbeten nyckeln till att vinna kamp mot brottsligheten

Fler nyheter

LÄS SENASTE E-TIDNINGEN


Fler E-tidningar

SENASTE NYTT

Premium | FOTBOLL 2024-03-29 KL. 15:00
Kungsbackaquizet med det svarta fåret
Premium | FOTBOLL 2024-03-29 KL. 14:08
Nykomlingen från hela Kungsbacka
Premium | HANDBOLL 2024-03-28 KL. 21:35
Mittsexan duckade mardrömsslutet

Fler nyheter

DÖDSANNONSER

Lasse fixar allsång med extra allt

Lasse fixar allsång med extra allt

Lasse Kronér gör sin egen grej och bjuder in favoritartisterna till sköna kvällar på Tjolöholm.