08 Oktober 2019 08:31 | Kristian Alm

– OOHNOO!! Same thing every time! Den unge mannen i illasittande kostym bakom glasrutan på Rysslands konsulat i Göteborg sjönk ihop över bordet i en dramatisk gest.

Orsaken var ett papper.

Jag och min vän hade fått den ljusa idén att tågluffa genom Karelen, det vill säga området strax öster om finska gränsen. Vi hade googlat över allt, för att försöka begripa hur man som privatperson får ett visum till Ryssland utan att behöva gå via dyra resebyråer.
Till slut: en sajt där man kunde fylla i alla uppgifter och boka tid på konsulatet!

I god tid var vi där, med passfoton, inbjudan från ett hotell i Ryssland och stämplat dokument från försäkringsbolaget som lovade att vi hade reseförsäkring. Bakom luckan var det tomt. När tiden passerat med råge hittade jag en knapp att trycka på. Det började låta som en mindre siren. Efter en stund kom en dam fram och stängde av sirenen. Sen hände inget.

En stund senare dök dock en ung man upp och vinkade fram oss. Vi visade vårt kvitto på bokad tid, han nickade och viftade sen uppfordrande: ”Paper!”
Vi tittade på varandra – allt var ju ifyllt på nätet? Det var alltså då han föll ihop över disken.
Hur kunde vi vara så dumma – vi skulle givetvis ha printat ut allt det som vi fyllt i.

Och vi var bara en i raden av idioter som inte hade lyckats göra rätt. Att det kunde ha med hemsidans instruktioner att göra, verkade inte var ett alternativ.
Suckande gick han pedagogiskt igenom 11-stegsmetoden för att få fram rätt formulär att printa ut.
– Can we do it here? undrade vi.
– No, no, we don’t have internet. Except in my computor, sa den unge tjänstemannen, när han såg att vi tittade undrande på hans laptop.

Men om vi rusade 1,5 kilometer bort till stadsbiblioteket kunde vi ju låna en dator där och printa ut ansökan. Han lovade att sitta kvar en bit in på sin lunch, eftersom han ju faktiskt hade varit sen till mötet. Genomsvettiga och med andan i halsen var vi tillbaka en halvtimme senare. Han nickade nådigt och började skriva in alla uppgifter. Så stönade han högt och sjönk än en gång ihop över disken.
– Oh no! How can you make so many mistakes! Det visade sig att datumet på mitt försäkringsintyg inte stämde med visumansökan. Jag pudlade och bockade, och plötsligt svängde han, som om dagens pensum av suckar var slut.
– Okej, du kan väl mejla ett nytt så fixar jag det. Sa han – på svenska! En vecka senare gick jag nervöst dit igen för att hämta pass och visum. Den unge mannen i luckan bara vinkade vänligt. Klart för resa!