03 September 2019 08:06 | Ann Kristin Ekman

47 år gammal sov jag förra året för första gången någonsin i tält. För några veckor sedan blev det övernattning två. Vem vet var det här kommer att sluta?

Med det sagt har jag faktiskt försökt sova i tält en gång tidigare. Kollegerna på en tidigare tidning tyckte det varför bedrövligt att jag låg så efter i utvecklingen att jag blev satt på att 1. sätta upp ett tält 2. sova i det och 3., skriva ett reportage om hela äventyret i vår sommartidning. Det gick sådär. Tältet kom till slut upp, men sova i det, varför då? Hela spektaklet ägde ju ändå rum i kollegans trädgård, så det slutade med att jag gick in och letade rätt på en tom säng att sova i.

Men i höstas blev det äntligen av! Jag var på resa i Marocko där vi tog oss över Atlasbergen, klättrade upp på ett gäng kameler och gungade en timmes ritt ut i Sahara. Där, efter att ha njutit av solnedgången över sanddynerna, stjärnhimlen så nära att det nästan gått att räcka ut handen och känna på den och inte minst helt oväntat råkat på middagssällskap från Kungsbacka var det till slut dags att krypa till kojs i tältet. Väl utrustat med såväl matta som stabil järnsäng.

Under sommarsemestern var det dags igen. Slutmålet var ett litet slott i Bretagne, på vägen hade vi bokat in en natt vid Alabasterkusten för att titta på de vita kalkstensklipporna vid den Engelska kanalen. Hotellet där jag bott vid förra besöket var fullbokat, istället föll jag pladask för beskrivningen av en jurta, omgiven av påfåglar, wallabys och en lama. Eftersom vi bara var två visade det sig i och för sig att vi blev hänvisade till tipin i granngläntan, med de udda djuren var desamma.

Över en och åttio lång var kanske tältöppningen i (min) midjehöjd aningen småttig, men i övrigt fanns därinne allt man skulle kunna önska sig – kamin, fåtölj, rejäl madrass, kaffekokare och inte minst rejält med kontakter för att kunna ladda upp alla elektroniska attiraljer. Utanför dessutom bord och stolar för den medhavda picknicken med vin, korv, ost och baguette inköpt på marknaden i belgiska Brügge på vägen.

Folk tjatar alltid om hur spartanskt det är att tälta, om jag bara kunde begripa varför?!