Polisen på spaning efter unga med droger

Klockan är 19.30 på Valborgsmässoafton. På polisstationen piper mikrovågsugnarna. Kungsbackas spangrupp med chefen Fredrik, Ulrika och Patrik*, ska äta innan kvällspasset går vidare.

Tidig kväll har Fredrik och Patrik redan tagit en narkotikapåverkad 15-åring på Resecentrum.

Fredrik och Patrik åker tillsammans, själv får jag följa med Ulrika. Men innan vi hinner lämna stationen får Ulrika ett tips. En förälder ringer och är orolig för sin 15-årige son. Han har tidigare ertappats narkotikapåverkad, och nu ska han på fest.

Ulrika drar igen sin långa jacka som stramar över pistolen.

– Det här är det svåraste. Att hitta kläder som döljer tjänstevapnet. Helst ska man ha högklackat och en handväska för att inte sticka ut, säger hon och hänger en tygpåse över axeln. Den döljer bra.

Färden går till Resecentrum och innan vi ens klivit ur bilen har Ulrika identifierat två ungdomar i vänthallen.

Där sker allt mycket diskret. De två 15-åringarna, en pojke och flicka, får sätta sig vid varsitt bord. Deras pupiller är stora, men båda nekar.

– Är det olagligt att sitta här eller? Ni har ingenting på oss. Hur kan ni säga att vi har tagit något, argumenterar flickan upprört men med låg röst.

– Vi kan se att ni är påverkade. Det här kan ta en liten stund, säger Patrik tålmodigt.

– Det kan ni inte alls. Ni har ingenting på oss? Alltså är ni poliser, jag vill se era legg, fortsätter flickan.

Svårt att minnas

Pojken har svårt att minnas sitt personnummer. Men snart får hans mamma ett samtal ifrån Fredrik som presenterar sig.

– Vi är på Resecentrum i Kungsbacka och vi tror att han har tagit narkotika. Nej, det är inget annat, han är lugn. Du kan prata med honom, säger han till mamman.

Pojken får tillbaka telefonen.

– Hallå, jag har ingen aning! Vi satt här och åt en bulle när de bara kommer fram och säger att jag tagit narkotika. Kan du förklara för dem att jag pissar hos soc varje vecka?!

Han skickar en bild på sina pupiller till sin mamma

Men en tredje ungdom saknas. Han har stuckit för att ”träffa någon” men ska snart komma tillbaka med pendeln.

Flickans telefon ringer. Hon svarar snabbt.

– Ge mig telefonen. Lägg ifrån dig telefonen, säger Patrik.

Flickan vägrar, trots att han försöker ta den ur hennes hand.

– Vi är på stationen, fast med polisen, hej då!

– Vem var det som ringde?

– Vadå? Är det olagligt att prata i telefon nu eller?

– Det kan vara det.

– Det var en kompis.

Känslig polisstyrka

Spangruppen diskuterar om ungdomarna ska plockas med för ett urinprov. Men snart framgår det hur känslig polisstyrkan i Kungsbacka är. I Åsa har en patrull tagit två drogpåverkade förare, och är upptagna när två 14-åringar samtidigt ertappas av väktare med att stjäla på Kungsmässan.

– Patrullen är upptagen så vi måste åka till 14-åringarna, säger Fredrik.

Tonåringarna på Resecentrum har tur och får gå.

Käftar de alltid emot?

– Du hörde hur de pratade, då är man van vid kontakt med polisen. De hade blivit inplockade om inte det andra jobbet hängde över oss. Men nu är nog deras kväll delvis förstörd, säger Ulrika.

Ulrika och jag kör kors och tvärs mellan olika platser i centralorten där de ofta påträffar påverkade ungdomar. Signalementet efter den tredje killen är knappt, men Ulrika vet vad hon tittar efter och ser saker jag knappt hinner uppfatta.

Till slut får vi syn på honom i innerstaden. Men Ulrika får inte ingripa när hon är själv med en journalist i släptåg.

I skogspartiet bakom Tingbergsvallen är det tomt. Annars är det ett ställe de ofta får tips om.

– Vi hade kunnat uträtta stordåd om det bara fanns resurser och vi inte blev tagna i anspråk på radiobilsjobb, säger Ulrika.

– Vi kan bara ta ringa brott, som situationen är nu, våra resurser är knappa. Själv har man ett engagemang och ett driv, och vänder ut och in på sig själv för att försöka få det att fungera.

– Det börjar märkas bland ungdomarna att kranarna har kunnat sälja så länge. Det är jätteviktigt att vi tar ungdomarna så det blir uppmärksammat bland föräldrar och socialtjänst, men vi måste ju också få stopp på de som säljer.

En del tonåringar pekar finger åt den civila bilen, andra gör grimaser.

– De ser direkt att vi är poliser, de har koll.

Det finns ingen typisk 15-åring, menar Ulrika. Många är de som testat narkotika några gånger på fest. Men de som polisen har att göra med, har ofta problem.

– De funkar inte i skolan, har anpassad skolgång och sticker ut på något sätt. Men vi tog en kille för några helger sedan som gått igenom högstadiet utan några problem. Hans pappa undrade om det verkligen var möjligt att kunna sköta skolan och både röka på? Och ja, det finns sådana också.

Men de ni hittar, är det ungdomarna som saknar skyddsnät?

– Det är vanligare i alla fall… Jag tror inte föräldrarna inser riktigt. Deras barn är till exempel på Kungsmässan, men de vet inte vad som händer där. Där det rör sig mycket ungdomar brukas och säljs det narkotika också.

Kroppsbesiktning

Klockan närmar sig halv tio på kvällen. Fredrik och Patrik är klar med 14-åringarna som stulit på Kungsmässan, men har i samband med det stött på en narkotikapåverkad 18-åring som de tagit med till stationen för kroppsbesiktning.

– Vi tog honom i början av april. Då var han positiv på benso, cannabis och amfetamin. Vi får se vad det är nu.

Inne på stationen tar det tid. Han klarar inte av att kissa på beställning.

– Det är väl en kombination av vad han tagit samt stress över att en otålig polisman står och tittar på, säger Fredrik lugnt.

Ulrika trampar runt otåligt.

– Vi sticker till Åsa och rekar, så kan ni komma ut när ni är klara.

Men i Åsa är Valborgsfirandet över. Klipporna vid Vita Sand är öde. Även de närliggande vikarna är öde.

– Så har lite folk är det aldrig. Det var samma på Resecentrum, det brukar ju vara knökat, var är ungdomarna ikväll?

Ingen reagerar

Ulrika styr mot Gottskär. Patrullen har fått höra att ett stort ungdomsgäng ska festa på Utholmen. Men först svänger hon av vid Fjordskolan där ett gäng moppekillar stannat. Hon slår på helljuset mot gruppen, men ingen reagerar.

I Gottskärs hamn är det dött. Det står två bilar på parkeringen, två flickor leder en moped.

Ett ungdomsgäng på kanske 30 personer kommer från Utholmen. Ungdomarna är glada och ingen ser påtagligt berusad ut. Ulrika plockar upp radion.

– Ulrika till Fredrik kom. Cirka 30 ungdomar på väg från Utholmen. Om de haft något att dricka är det slut nu.

På polisstationen är Fredrik och Patrik klara med 18-åringen. Han var positiv på cannabis. Men en av poliserna på utryckning måste akut lämna arbetspasset på grund av familjeangelägenheter, och plötsligt består spangruppen av bara två personer. Patrik måste kliva in på utryckning och täcka upp.

Vi kliver in i Fredriks bil. Spangruppen jobbar efter tips, egna iakttagelser och att de själva söker upp brotten.

– En natt som denna handlar mycket om alkohol. Det är naturligtvis inte bra att unga dricker, men alkoholen är någonstans en väg vi alla måste gå. Drogerna är något helt annat, säger Fredrik.

Klockan närmar sig midnatt. I Badhusparken i höjd med Hotell Halland står två unga tjejer med famnen full av polisens avspärrningsband.

– Det är nån kille som springer runt och sätter upp de här i innerstan och här i parken, men vi har rivit ner några, säger tjejerna som kommit fram till bilen.

Ulrika tar emot banden.

– Vi vet inte vad vi ska göra, tycker ni att vi ska ringa polisen och säga till?

– Det behövs inte. Ni pratar med polisen nu, svarar Ulrika.

– Oj… okej. Det var en blond kille med röd tröja. 20 år kanske, säger tjejerna.

Fredrik får syn på något i ögonvrån och backar bilen snabbt.

Över Vallgatan går en glad kille i röd tröja och med en stor plastkasse i handen.

20-åringen har varit på kortegen i Göteborg och plockat med sig banden därifrån.

– Jag vet inte riktigt. Vi hade druckit och tyckte det var en kul grej, typ.

– Det här innebär ju att du tar polisens resurser. Nu får vi eller en patrull åka runt och spilla tid på en sån här sak istället.

Han ser ångerfull ut och accepterar Fredriks böteslapp. Banden packas in bak i bilen och klockan är några minuter innan 01. Deras pass är slut.

Fredrik och Ulrika tycker att passet varit lugnt. Det har varit färre ungdomar ute än en vanlig helg.

– Vi har alltid att göra.

Fotnot:

Ingen i spangruppen vill synas på bild och namnen är fingerade.

Läs också 

Del 1 – Dyster drogstatistik för unga

http://norrahalland.se/?s=dyster+drogstatistik&submit=Search

droger1

http://norrahalland.se/?s=dotterns+narkotikabruk&submit=Search

droger3

http://norrahalland.se/?s=uppdrag+–+testa+elever+som+misstänks+droger&submit=Search

droger-4

http://norrahalland.se/?s=polisanmälan+blev+vändningen&submit=Search

a>

a>