Oväder och torr engelsk humor

KRÖNIKA. Först slog blixten ner i berget precis ovanför vilket gjorde att det började brinna. Sedan kom haglet… Årets semestertripp som skulle bli så äventyrsfri som möjligt fick sin beskärda del av extremväder och slutade på verkstad. Gamla ”flaggskeppet” var bytt mot en liten ”plåtis”. Motorn spann som en katt, gps:en var installerad (istället för kartboken från 96) och nu skulle alpvägarna forceras utan problem. Vi var på semester i Amarones hemtrakter.

När haglet kom efter dagar med 38 graders värme och rejäla åskoväder var det först lite roligt (och svalt). En hagelskur mitt i sommaren – haha. Och där satt vi i badkläder. Engelsmannen tvärs över, som slagit sig ner i tältöppningen med en bok och en drink, tittade roat upp mot himlen och hämtade kylväskan:

- Äntligen is till min gin och tonic, sade han torrt.

Några minuter senare var han inte lika road. Hans trerumstält låg i ruiner och han hade tvingats ta skydd. Men upprörd? Nja. Han suckade lite och sade:

– Ooops!

Haglet var inget vanligt hagel utan mer som monsterhagel. På några sekunder förvandlades den högst normala hagelskuren till en helt osannolik hagelattack. Hagel stora som ägg fullkomligt pepprade bilar, tak, husvagnar, husbilar och tält med en våldsam kraft.

Engelsmannens tält var inte längre ett tält och hans bil saknade numera hela rutor och var rejält tillbucklad.

– Well, bilen är tio år gammal, det kanske ändå var dags för en ny, muttrade engelsmannen samtidigt som han plockade is-bollar.  

När haglandet upphört samlades folk i små grupper för att betrakta förstörelsen. I den allmänna förvirringen blev stämningen närmast uppsluppen och alla pratade med alla. Tills blåsten och regnet kom. Kraftiga stormbyar gjorde sitt bästa för att göra slut på det som fanns kvar av markiser, tält och liknande. Minglande upphörde hastigt och det blev rusning tillbaka till husvagnar, husbilar och annat för att hänga i markiser och rädda resten av det som räddas kunde.

När även den stormen blåst förbi kom engelsmannens fru hem. Hon hade varit på utflykt med barnen under ovädret och möttes nu av en fullständigt raserad semesterbostad full med gyttja. Hon tog också det hela med humor, tittade på tältresterna och sa:

– Ja, det tältet kommer inte upp igen. 

Alla i området var drabbade, knappt en ruta var hel och ingen bil utan bucklor. Rent materiellt var förödelsen enorm och att ingen människa fick allvarliga skador måste vara ren tur. Men engelsmannen och hans familj, de beklagade sig inte. De hade varit med förr och reste aldrig utan två små reservtält.